Hallstahammar enligt WIKSTRÖM 1824 (Västerås: Emaus). Möjligen sedd något tidigare i Skultuna N: Ekeby gästgivargård: "ett Thalictrum, förmodligen simplex" (Afz. Ms 1801).

Agriofyt? På åtminstone två lokaler i potentiellt naturliga kalkklippängssamhällen (10, 15). Om ståndortsvalet i gången tid för övrigt mycket litet känt. "Ängar" uppgavs flera gånger under 1800-talet Sannolikt menades slåtterängar, vilkas vegetationsammansättning kan ha varit något växlande. Brodd. fann den i Hällefors: Silverknuten 1929 i en dåvarande slåtteräng "på platån ovanför hasselsluttningen", "räddad i en stenhög undan lien, 11 ex., i sällskap med starkt fertil liljekonvalj'' (Brodd. manuskript). (HULTEN 1971 uppger dess ståndorter vara "torr gräsmark", medan Almquist enligt herbarieark från Uppland. funnit den i kärrängsvegetation) Under senare tid har anförts "ängsbacke" (var. tenuifolia), "åkerholme" (lokal 2), "vid banan" (4). Förf. känner den från kalkpåverkad, igenväxande, örtrika, sommartid upptorkande fuktängsavsnitt, dels på f.d. åker eller vall (16), dels inom nyligen övergiven betesmark (18), från likaså kalkpåverkad, frisk(-torr) ängsvegetation i betesmark (9), från d:o mesohemerob klippängsvegetation (11), från vägren, av kalkrik morän (13) samt från nött plan på mjuk åssand inom silikatområdet (5). Allt tyder på, att arten med ovannämnda. undantag varit bunden till hemeroba (delvis euhemeroba) ståndorter.

Detta, jämte sentida, stark minskning utanför kalkområdena, föranleder tron, att arten är xenofyt, förmodligen neofyt. Införd med hö och frövaror? Dess förmåga att sprida sig och bli varaktig utanför kalken ringa (jfr lokal 1 och utbredningskartan) - åtminstone utan slåtter. Att den varit slåttergynnad antyds av bofast förekomst inom dåvarande Johannisbergs storäng i Lundby (silikatområdet): 1848 (Cederstråhle, S) -1902 (Svedberg, SBG, UPS, välväxta ex.). Sedan förgäves sökt av mig och andra. Förutom genom upphörd slåtter kan den på vissa håll ha försvunnit genom igenväxning, uppodling och bebyggelse. Ytterligare invandring knappats att förvänta, däremot viss fortsatt minskning

Sårbar. Hotas på flera lokaler av igenväxning. (5, 16, 18).

Var. tenuifolium (Sw.) Hartm.: Viker Älvhyttan 1950 (I. And., UPS).

Efter 1920-talet återsedd först fr.o.m. 1940-talet:

Mälarslätten: Arboga 1 Mellan Marieborg och Hamre 1948, ej återfunnen 1950 (Kjell.). Björskog 2 Aspa S-ut, åkerholme 1942 (Almquist, S). Himmeta S 3 Ängsholm Ö-ut 1958 (Hamrin). Kolbäck 4 Kolbäcks by vid banan 1954 (Almquist)†. Järnvägspridd?

Skogslåglandet: Kila 5 Högbo (NORDIN 1966) -76(!: N-ut på Gulvallaåsen, se ovan). Sala Av gammalt känd från skilda platser inom Centrala kalkområdet (mellan Sala landsförsamlins k:a och prästgården "utmed vägen", gruvan, Hartorpet, nära Kalkbacken enligt DAHLG. 1911, Nybygget, Mellandammen enligt DAHLG. 1923; först påvisad ["Sala"] 1891 av Dan., S). Återfunnen på följande ställen: 6–8 Aspentorpet; Kalkbacken; mot Mellandammen [1950-talet] (Almquist). 9 Gruvbyn- hagen, strödd i frisk ängsvegetation, ströexemplar i torr d:o 1976(!). 10 Kullsbohällarna (E. MARKL. 1975b). 11 Vattentornet vid Nyåker, halvt öppet silikatbackberg, flertal småexemplar invid ett erratiskt kalkblock 1977(!).

Nedre Bergslagen: Grythyttan 12 Björskogsnäs 1960 (Lindberg; BERGD. 1960). Uppg. ifrågasätts av Em. And., Bj.näs (muntligen 1976) (T. jlavum?). Guldsmedshyttan 13 Min Dyrkatorpet och Leja, lätt skuggad vägren, riklig grupp, storvuxen 1976(!, UPS). 14 Limnäs 1963 (Björk. manuskript). Nora N 15 Bergsmanshyttan, kalkklippor vid Fåsjön 1963 (d:o). Norberg 16 Klacken 1843 (C. H. Joh., JOH) -1974(!: övergiven fuktäng invid Klackbergsgården, riklig, grov). Enligt NORDIN (1959) flerstädes kring Klacken; kanske sedan delvis spolierad av fotbollsplaner och andra fritidsanläggning 17 Kolningsberg, tl. (NORDIN 1959). Västanfors 18 Mortorpet, inom några m2, se ovan (MALMG. 1975: Fa 36). Viker 19–20 Gamla Viker; Älvhyttan 1955 (I. And.).