HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n).

Idiokorofyt. Hemerofil. Ekologi lik föregående arts men är generellt inskränkt till något mindre sura och torra miljöer. Enligt ARNBORG (1940) ej i provytor i barrskog med lägre pH-värde än 4,9. Möjligen också mera skuggfördragande. Överväger ofta i ängsskogsvegetation, särskilt i, ängslövskog och barrskog av frisk örtristyp och frisk örttyp. I frisk hedbarrskog av Vaccinium myrtillus-M. pratense-typ i regel blott fläckvis vid lokalt bättre markförhållanden (jämte Melica nutans, Gymnocarpium dryopteris m.fl.) - samt i eventuella gläntor och stigbryn (långa sträckor dominerande över M. pratense). Saknas i hedbarrskog av lav- och lavristyp och i annan myrvegetation än starkt sluttande källkärr och samhällen i rikkärrs fastmarksövergångar (då på kärrtorv).

Mångenstädes slumpartat blandad med M. pratense, ibland samdominerande.

Också i öppen kalkklippängsvegetation, t.ex. Sala: Solbohällarna(!).