Allmän på Mälarslätten och i hela Ö. Skogslåglandet. upp t.o.m. Västerfärnebo; tämligen allmän(-traktvis allmän) i övriga Skogslåglandets och Nedre Bergslagens kulturområde. I Övre Bergslagen hittills två fynd (förmodligen förbisedd), vilket återspeglar en i realiteten låg frekvens. Sannolikt beroende på därvarande vattens oftast oligotrofa status. Någon inverkan har möjligen också temperaturklimatet (sydlig art). Utbredningstyp: S1.
Första fynd
WAHLENBERG 1826 ("ad --- Vestmanniam ferrimontanam").
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Flytväxt i eutrofa- mesotrofa sjöar och stora vattendrag i lugnt, strandnära läge, i regel bland uppstickande helofyter. I N. V stm helst vid båtbryggor. I små vattendrag också i strömmande vatten, förankrad i uppstickande småblock, Callitriche-ruggar osv., ymnigt i eutrof miljö. Alkärr (länge vattenfyllda sänkor).
Vanlig, i regel ymnigt som apofyt i diverse näringsrika, hemeroba småvatten (inklusive myrdiken och vattenfyllda dagbrott).
Anmärkt som blommande endast av Iverus (1877): "Inom florans område." Självsyn?
Lokaler
Övre Bergslagen: Hjulsjö Hjulsjö station N-ut 100–200 m, "i grund pöl invid järnvägen" 1929 (Broddesson manuskript). Hällefors N-änden av Sörälgen 1959 (Lindberg).