Cirka tolv nutida lokaler på Mälarslätten och i Ö. Skogslåglandet, eventuellt en i SV. Bergslagen. Förr ytterligare några i Ö. Västmanland. Tycks i detta område lika härdig som föregående och nästföljande. Troligen beror den lägre frekvensen på, att S. officinale ingick i ett äldre trädgårdssortiment, främst knutet till Mälarbygdens anrika prästgårdar, storgårdar och slott. Då trädgårdsbruket fr.o.m. 1800-talet allmänt spred sig inåt Västmanland, föredrogs antagligen ofta den nymodiga S. asperum med sina livligare färgade blommor. I och med deras sammanförande i Mellaneuropa och svenska handelsträdgårdar blev hybriden (S. x uplandicum) vanligare än förr och vanligare än S. officinale, för vilken den misstogs. Utbredningstyp: S3 (p?).
Första fynd
BERGSTRAND 1851 (Kila: Ljömsebo). Sillén 1834 (Sala: Norrby tull; S). (Tycks utgången på båda lokalerna. På den sistnämnda senast samlad 1918 [Dahlgren, SJ; bortbyggd?)
Ekologi
Potentiell agriofyt. Ekologi mycket lik föregåendes. Skiljer sig, åtminstone skenbart, genom vissa nästan potentiellt naturliga förekomster: längs Arbogaåns stränder i delvis obetad och ostörd alvegetation, i den uttorkande forsfåran samt på (klibbalbevuxen) blockholmar, överallt allmän (lokal 1) ; i växelfuktig blandskogsglänta vid Lillån (5). Liknande uppträdande längs eutrofa, albevuxna stränder känt från S. Sverige (KILANDER 1978.
Ergasiofygofyt. Som medicinalväxt kanske av medeltida ursprung också i Västmanland. Senare främst prydnadsodlad. På lokal 1 känd sedan slutet av 1800-talet, i omkring 130 år iakttagen på 8 och 9. Lokalt något stadd i spridning (3, 4).
Variation
Ett bestånd med rent vita blommrr (form albiferum Schur) sett bland normalformen på lokal 9 ovan 1953 (Nordin s.n. "troligen S. x uplandicum") -77(!). - Om vitblommiga ex. eljest iakttagits är ovisst, då de troligen inte hållits isär från den gulvitblommiga former (var. bohemicum [F. W. Schmidt.] Pers., var. ochroleucum DC., var. albidum hort.): Arboga Grindberga ålund 1946, 47, 51 (Kjellmert såsom f. ochroleucum, ARB, KJT, LD, S, UPS) -70-talet (Löfgren: flerstädes bland huvudformen). Irsta Kusta, åkerren 1940 (Edvard Alvén såsom d:o, KJT, LD). Sala Norrby tull (DAHLGREN 1911 såsom form flore alba).
Lokaler
Nutida/möjligen nutida lokaler:
Mälarslätten: Arboga 1 Arbogaån på åtskilliga ställen mellan Jäder och Nästkvarn/Grindberga [1860–70-talet] (Hindricsson enligt SAMUELSSON 1925) -90 (herbarieex. enligt FAEGRI 1932) - 1970-talet (Löfgren, !). Badelunda 2 Hamre gård (WALLDÉN 1955 som vallört) -77(!: diken, renar, riklig). 3 Hamrekiosken S-ut, dikesbrink mot Mälaren 1978(!). 4 Hälla, grusig täktutfyllnad, 6 ruggar 1977(!). Björksta 5 Frögärde vid Lillån 1978(!). Irsta 6 Kusta 1896 (E. Åkerman, SBG) - 1928 (Wollert, VÄ) -40 (Edvard Alvén: se f. nedan). Kungsåra 7 Kyrkan + Kungsbyn, landsvägrenar och -diken 1921 (Ohlin enligt SAMUELSSON 1925: prästgården) -70-talet(!). Märkligt nog anför FAEGRI (1932) härifrån endast S. x uplandicum. efter herbarieex. (1918–24), ej sedda av !. Felskrivning? Kärrbo 8 Lindö (WALL 1852) -1976(!: åkerkanter N gården). Ängsö 9 Ängsö slott [1840-talet] (Forelius, S) - (WALL 1852: ymnigt i parken och kring damm N slottet) -1977(!: vid nämnda damm, fuktig lundsänka, sparsam) Skogslåglandet: Kumla 10 Västerby, dikesslänt och dike S byn, riklig 1977(!). Surahammar 11 Borgen vid Västersjön N-ut, dike (B. ERIKSSON 1971 såsom äkta vallört). Västerfärnebo 12 Rosshyttan, flerstädes på slänter och renar kring ån 1977(!). Förvildad i sen tid?
? Nedre Bergslagen: Viker 13 Dalkarlsberg 1955 (I. Andersson). (S. x uplandicum? Jfr denna.)
[På flera andra lokaler troligen sammanblandad med föregående eller nästföljande Efter Wollert t.ex. anförd av SAMUELSSON (1925) från Sätra brunn 1897; Wollerts belägg (VÄ) under detta namn (1899) dock = S. x uplandicum(!). Osäkra också t.ex. Bomgrens tre lokaler från V. Bergslagen (SAMUELSSON 1925), varav två återfunnits som S. x uplandicum]
