Spridd-tämligen allmän inom Mälarområdet; för övrigt ojämnt spridd (stora luckor i Skogslåglandet: s och Bergslagens oligotrofområde). Av allt att döma klimathärdig i hela området, utbredningen till stor del bestämd av edafiska förhållanden. Utbredningstyp: S1.
Första fynd
HIS. 1831 (Skinnskatteberg: Prästängen; Darsbo). Samlad ca 1812 av Agardh (Arboga: "in montos. nemoros. Jäder Westmanniae"; LD).
Ekologi
ldiokorofyt. Hemerofil. Ofta i potentiellt naturlig vegetation: Växelfuktiga (måttligt sanka) Alnus glutinosa-Prunus padus-samhällen vid sjöstränder och (i regel större) vattendrag, vanligen i anslutning till strandbryn eller i övergångszonen mot utanför tillstötande strandkärr. Naturliga fukt- och kärrängssamhällen (trädfria strandkärrs fastmarksövergångar, upptorkande kärrpölar i lövskog m.m.). Sällan i samhällen på öppna, kortvarigt översvämmade mineraljordsstränder: Grythyttan: Bovik, klapperstrand(!). Annan ovanlig ståndort: Viker: L. Grytsjöbäckens ravin, kalkblock i strömfåran(!).
Som apofyt mest i lätt betade eller övergivna strandängar på näringsrikt underlag. Ingår i igenväxningsfasen i högörtsamhällen med Filipendula ulmaria, Lysimachia vulgaris, Lathyrus palustris och talrika graminider. Fuktig stigren vid strand: Grythyttan: Björskogsnäs(!). Okänd i diken.
Vät-fuktig, humusrik-mullartad, vanligen lerig mineraljord; tunn kärrängstorv. Näringskrävande; skyr sur markreaktion. Måttlig skugga-öppet ljus. Enligt STEEN (1954) mycket beteskänslig. Dock flerstädes i fuktig betesmark under förutsättning av lågt betestryck och närvaro av refugier i lövsnår och kring trädbaser.
