Spridd på Mälarslätten; vanlig i Salas kalkområde, för övrigt tämligen sällsynt i Skogslåglandets kulturbygder på edafiskt lämpliga ståndorter; tämligen sällsynt i Nedre Bergslagen men bofast, åtminstone på kalklokaler, ända upp i Övre Bergslagen (lokal 32). Först i Hällefors-Ljusnarsberg tycks temperaturklimatet sätta gräns för den annars föga N om Dalälven nående växtens härdighet. I Bergslagen starkt kalkgynnad. Utbredningstyp som idiokor: Kalk. Som antropokor: S2.
Första fynd
HISINGER 1831 såsom Hieracium praemorsa (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Trolig idiokorofyt: något-mycket gles, örtrik, vanligen Pinus-haltig skogsvegetation på frisk-medeltorr kalkjordmån: Pinus-Juniperus-Brachypodium pinnatum-samhällen, snarlika gläntsamhällen i kalkhälltallskog, gränssamhällen mellan sistnämnda och kalkklippängar. Nu Arboga: Kalkugnsberget, Sala flerstädes, Viker m.m.(!).
Annars blott som apofyt i hemerob, vanligen frisk ängs- och ängsgläntvegetation. Utanför kalkområdet helst lierad med lövträd och -buskar, särskilt ädla lövträd och hassel. Sällan - varaktig kanske endast i kalkområdet – på euhemeroba ståndorter: vägkanter, någon gång vid järnvägar.
Frisk-något torr, väl neutraliserad mull, i silikatområdet vanligen med tillskott av lövforna. Underlag mineraljord av skiftande textur (även sand), i kalktrakter också hällmark med ej för tunt jordtäcke. Halvskugga-öppet ljus. Begränsat betestålig. Sällsynt i betesmark, i så fall vid svagt betestryck.
Troligen begränsat beständig i Bergslagens silikatområde (undantag kanske lokal 20 m.m.). Den minskning, som för övrigt kan konstateras, torde ofta sammanhänga med igenväxning (av bryn, hagmarker osv.) samt bebyggelse.
Lokaler
Lokaler, kända i övre Skogslåglandet fr.o.m. 1945: Gunnilbo 1 Kedjebohammar, lövbrynäng, riklig 1975(!). 2 Sarvtjärn 1957 (Hamrin). Karbenning 3 Hästbäck [1950-talet] (Almquist: Landforsen) -76(!: S-vänd, betad dalsluttning S Hästbäcks gård). Kila 4–6 Mellan Stora Berga och Lerbäcken; nära Lövberg; Vargstuguängen, kalkbrant (NORDIN 1966). Ramnäs 7 †Muggbo, granplantering, f.d. hasselhage 1974(!). Tycktes utgången genom igenväxning 1976(!). Sala 8 Armanbo vid banan [1950-talet] (Almquist). 9 På åtskilliga ställen i Centrala kalkområdet (!, m.fl.), känd sedan 1900 (Dahlgren, UPS). 10 Druvelund, igenväxande lövhage 1978(!). Västerfärnebo 11 Rosshyttan 1950 respektive (1950-talet] (Lohammar manuskript; Almquist). 12 Mellan Ösby och Boda 1950 (Lohammar manuskript). Västervåla 13 Halvarsviken (1950-talet] (S. Thoren).
D:o i Nedre Bergslagen: Grythyttan 14–15 Boviksudden; Högborn (URSBERG 1976). 16 Björskogsnäs 1958 (Lindberg) -76 (E. Andersson). 17 Skatviken 1918 (SEGERSTRÖM 1923) -76(!). Guldsmedshyttan 18 Havsta 1959 (Björkman manuskript). 19 Leja, landsvägkant 1959 (R. Berglund, S). Järnboås 20 Lindesby 1916 (BINNING 1921; GB) -78(!: svagt källdrag i betesmark + vägren, sparsam; troligen ej kalkpåverkad lokal). Nora N 21 Skofttorpets kalkområde 1860–70-talet (Billmanson enligt SAMUELSSON 1925) -78(!: vid de övergivna brotten). Norberg 22 Klacken 1844 (C. H. Johansson enligt SAMUELSSON 1925; JOH) -1912 (Engstedt, S) -74(!: lokalt i lövsnår bland brotten). 23–24 Erikslund; V. Djupkärra [någon gång mellan 1930 och 1950?] (Almquist). Ramsberg N 25 Håkansboda-Kalkåsen (Lohammar enligt SAMUELSSON 1925) -50-talet (Hamrin). 26 Kårberg (Lohammar enligt d:o) -52 (Walldén). Skinnskatteberg 27 Sotebo [när?] (AlmquistJ. Västanfors 28 Kulan 1953 (Almquist & Hamrin)(†). Viker 29 Kalkområdet flerstädes från Älvhyttan till Knapptorpet, känd sedan 1878 (Reuterman enligt SAMUELSSON 1925; GB, UPS) och 1883 (O. M. Floderus: Älvhyttan).
Övre Bergslagen: Hjulsjö 30–31 Grängshyttan; S. Kämptorpet (BINNING 1921). 32 Jönshyttan (BINNING 1921) -58 (Lindberg) – (URSBERG 1976: Gatan).
