Allmän i myrtrakter; för övrigt tämligen allmän utom i starkt uppodlade områden; varibland Mälarslätten, där den förr, genom rikare tillgång på kärr, var vanligare. Nu spridda lokaler i dess skogsområdets kvarvarande kärr, i en och annan grund damm, t.ex. vid Gärdselbäcken i Arboga(!), i återstående småsjöar, såsom Boasjön i Rytterne(!) samt mycket sparsam utmed Mälarens stränder (1974 funnen på en av 17 stickprovslokaler enligt Berta Andersson). Utbredningstyp: N1 (fdU?).
Första fynd
HISINGER 1831 såsom V. media (Skinnskatteberg: Prästgårdens äng). Wahlenberg manuskript 1821 (Skinnskatteberg: Nedre Vätterns N. strand [dvs. samma lokal som Hisingers]).
Ekologi
Idiokorofyt. Eurytrof kärr- och vattenväxt med förekomst i kärrgölar, lösbottensänkor och andra periodiskt vattenhållande smågropar inom kärrens sankare delar; gungflykanter; periodiskt sanka, limnogena kärr (ofta Carex lasiocarpa-Drepanocladus-samhällen). I sjöar och vattendrag på mycket grunt vatten i lugnt och skyddat läge. I myrbäckar ibland i tämligen hastigt rinnande vatten: Grythyttan: Finnhytteälven, riklig(!), Norberg: Ö. Djupkärra, myrbäckens dammlika utvidgningar(!).
Något hemerofil: dammar och dessas gungflyn, t.ex. Hallstahammar S: Valstasjön(!), torvgravar, igenväxningvegetation vid sänkta sjöar.
Tycks beroende av organiskt substrat (gyttja, dy, kärrtorv), vilket förklarar frånvaron i många sjöar och vattendrag (utan nämnvärda organiska sediment eller strandkärr) och de flesta bäckar och åkerdiken.