Allmän på Ängsö, tämligen allmän–spridd f.ö. på Mälarslätten; lokalt tämligen allmän på Sala-kalken. I Skogslåglandet och Nedre Bergslagen f.ö. sällsynt, mest vid bebyggelse, i regel nog kulturspridd i historisk tid. Även utposterna härdiga (jfr lokal 4, 10, 11). I N något kalkgynnad (Sala, 11, troligen 9). Utbredning i hög grad klimatbetingad. Utbredningstyp (hela populationen): S3.
Första fynd
POST 1844 (Köpingstrakten: passim). POST manuskript c 1843 (Köping: Köpingshus).
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Troligen ursprunglig i något ljusöppna mullsamhällen med låg konkurrens, främst klippängs- och lövgläntsamhällen Här och var på Mälarslätten i potentiellt naturlig miljö, t.ex. på krönet av det mot branten trädlösa, lövfallspåverkade Solviksskogsberget i Kärrbo(!). I Mälarområdet (också lokal 2) vegetativa, delvis nog reliktiska men till synes fullt varaktiga bestånd i lågdynamisk ängslövskog (oftast med hassel/ädla lövträd).
Huvuddelen av populationen apofytisk på talrika, mer eller mindre torra, hemeroba ståndorter: lövbryn, -gläntor, parklundar, tomtlövsnår, markhällar, backberg, lövklippor, örtbackar, vägkanter, slänter, äldre skärningar, banvallar, stationsområden, murar, grusgångar, torra gräsmattor. I SÖ i obetad, frisk ängsvegetation. Tämligen ovanlig på odlingsjord: ej åkrar men sedd bl.a. i kanten av orensat potatisland i Irsta: Ullvi(!). Före makadamiseringens tid karakteristisk järnvägsväxt, så inom Munktorp "hela banan utefter (1 mil)" (ALMQUIST 1957) och Kolbäck [1940–50-talet] (Almquist); vidare Ö-ut till Upplandsgränsen smågruppsvis vid stationer under 1950-talet (Almquist). Ännu flertalig på åssand längs banlinjen Nyckelön–Strömsholm 1976–78(!), inom Arboga stations banområde 1978(!) m.m.; på andra håll merendels försvunnen på grund av nypåfört, för dess trivsel alltför grovt fyllnadsmaterial.
I exponerat läge helst starkt–måttligt starkt uttorkande, föga sur–alkalisk, humusrik–mullartad mineraljord (klippmull, sand, grus, morän, lera). I lövskog frisk–välbevattnad mull på skiftande underlag. Stor ljusamplitud men blommar inte i stark skugga. Undviker betad omgivning.
för nuvarande ingen ökning märkbar N om Mälarslätten. På hällmark ofta individrik, i lövskog vanligen glesa, lokala bestånd; dock massvis inom Ridöarkipelagen (KERS 1978).
Variation
Bred- och plattbladiga former har ibland upptagits så som "var. canaliculata Fr." (TROILIUS 1860, IVERUS 1877); enligt HYLANDER (1953 sid. 133) skuggmodifikationer. Plattad bladform syns dock åtfölja frodig växt, oavsett ljustillgången. Mycket breda mellanblad (7–9 mm) har t.ex. uppmätts av mig inom ett bestånd, som växte på en helt öppen landsvägskant (Björksta: Ö Säbylund 1977).
Lokaler
Kända utpostlokaler:
Skogslåglandet: Hed 1 Bernshammar (Lorichs enligt SAMUELSSON 1923a)†. Vid f.d. stationen; utgången genom vägbygge (Lorichs, 1981). Karbenning 2 Hästbäcksdalen, S-vänd bäckravin med hägg, sparsam 1977(!). Troligen antropokor. Kila 3 Fängsbackenåsen 1977 (Margareta Jansson) + Sätra brunn, lövsnårbevuxet berg ovan lasarettet 1977(!). 4 Vid kyrkan 1942 (Samuelsson) -78(!). S. kyrkogårdsmuren och nedanförliggande åsgräsmatta, riklig). 5 Nära Lövberg (NORDIN 1966). Sala Tämligen allmän i Centrala kalkområdet på hemeroba ståndorter; f.ö. 6 Fallet, ängsbacke 1957 (Almquist). 7 Katrinelund, tomtlövgläntor och -bryn 1977(!). 8 Norr-Kivsta, lövgödslad häll nära byn 1977(!).
Nedre Bergslagen: Norberg 9 Klackbergsgården, ängsren S tomten, sparsam 1974(!). Skinnskatteberg 10 Nära bruket [ca 1900] (Svedberg enligt SAMUELSSON 1923a) -78 (!: torrängssluttning bakom Broby trädgårdsmästeri, ca 5 ex.). Viker 11 Älvhyttan 1955 (I. Anderberg) - (EKHOLM 1975: intill landsvägen nära byn).
