LINNE 1745b så som Mercurialis 823 (" bobus dysenterias causans in Lindön Mäleri prope Arosiam "). Härmed avsågs troligen Tidö-Lindö, som på äldre kartor skrevs Lindön; eljest Almö-Lindö. Förekommer fortfarande på båda.

Idiokorofyt. Begränsat hemerofil. Måttligt kulturpåverkad-potentiellt naturlig, frisk-svagt växelfuktig ängsskog, oftast ängsädellövskog: lundar och lundhagar, parklundar, alléer. I Arboga i Ellholmsparken; förr i Ahllöfsparken (Stadskällarparken) (SERNANDER 1933). S Fullerö slott samt kring Holm i Västerås-Barkarö fl. i gran- och barrblandskog av närmast frisk ekbräkenristyp. I Ekuddens lund i samma s:n nästan ensam fältskiktart i 30–40-årig, risig, översluten granplantering: talrika småkloner, som under 1970-talet ökat i omfång och antal(!).

Vid Holm också "tomtapofyt" i rönn- och slånsnår under granar och i euhemerob gräsvegetation vid uthus. Frisk-genomsilad/något växelfuktig mull, vanligen lövmull under hassel/ädla lövträd; även i barrskog. Underlag oftast styv lera-lerig morän. i Badelunda dock åssand. Skiljer sig därmed i fråga om markanspråken föga från åtskilliga andra av Mälarslättens lundörter. Halvskugga-djup skugga. Tål svag betning, försvinner vid normalt-hårt betestryck (mest genom trampeffekter?).

Akolutofyt. Kanske invandrad i förhistoriska tid – med tanke på den omotiverat ojämna utbredningen dock antagligen förhållandevis sent. Kan förväntas i t.ex. Strömsholmstraktens och Kungs-Barkarös lundområden, vid Johannisberg i Lundby, på Björnön, vid Gäddeholm osv. Ö-ut till Ängsö. Nuvarande utbredning i alla huvuddrag känd vid mitten av 1800-talet, från Arboga (Vinbäcken, Ekbackarna m.m.) till Västerås-Barkarö (Almö-Lindö, 1848, Ahlm, UPS). Redan 1844 "copiosissime" på den ena lokalen i Kung Karl, Sandskogshagen (Post manuskript c). På landskapets västligaste lokal, Arboga: Kalkugnsberget + Källängslund (MALMG. 1972a), upptäckt 1928 (Kierk., Brodd., S).

Av de sist funna lokalerna kan följande två tänkas utgöra sentida landvinningar: Badelunda: N kyrkogården på åskrönet bland subspontant röjningssly av de ädla lövträden; tämligen riklig 1977(!). Troligast kulturspridd. t.ex. kommen med blåsippsplantor, avsedda som gravprydnad. Kan dock vara fågelspridd. Knappast avsiktligt planterad. Västerås-Barkarö: igenväxt hagskog (ek, björk, gran) V om Rosendal, flera små (men tillväxande) initialer 1973–78(!).

I regel beständig. Utbreder sig i lämplig omgivning Till väldiga, täckande mattor (t.ex. Västra Bark: Ekuddens lund, Arboga: Ellholmens asklund). Utgången (nog till följd av kulturingrepp) på följande lokaler: Arboga: Ahllöfsparken 1931 (SERNANDER 1933). Säterbo: Reutersberg (WALL 1852). Kungs-Barkarö: Nära Kungsör (WALL 1852) - (Iverus 1877: "på ängar i närheten av Ladugården"). Lundby: Gränsla [nu koloniområde] 1931 (Belin, UPS). Västerås S: †Viksäng (TROIL. 1860).

[En märklig uppgift om förekomst i översta Bergslagen vid Hörkens järnvägsstation i Ljusnarsberg finns i Björk. manuskript 1963: i "björkdunge med ruderalvegetation av Poa chaixii m.m." (belägg i UPS). Denna dunge - nu ovårdad ängsvegetation - utgjorde rester av framlidne stationsinspektör Nymans mönsterträdgård. Stationshuset rivet ca 1960. Mercurialis borta 1978(!).]