De båda arterna åtskilda hos SAM. (1925), C. curvisepala uppgiven från femton lokaler, C. lindmanii från tre (alla i Mälarområdet). Sedan mestadels sammanfattade som den senare. Båda inbegreps under 1800-talet, dvs. av WALL, TROIL., Iverus m.fl., i den icke uppdelade "C. monogyna".

SAM. 1925 så som C. calycina och C. curvisepala (18 lokaler i Mälarområdet). Äldsta funna belägg från 1900 av Sved. (Kungs-Barkarö: Örsås udde; SBG). Återfunnen på Örsås udde 1950 (Ham.).

I vår tid endast på hemeroba ståndorter, alltså epökofyt. Oftast associerad med ädla lövträd och hassel, ingående i lövgläntsamhällen (lundbryn, lövhagar, gles ängslövskog). Enstaka exemplar ibland tämligen öppet, sällan i helt träd- och busklös omgivning. Ej i sluten skog (inte ens marbuskar).

Frisk-måttligt torr, föga sur mull (helst med tillskott av lövförna). På de låga nivåer, där den växer, är underlaget vanligen lera. Huruvida lergynnad (starkt näringskrävande) i sträng mening är ovisst. Halvskugga-svag skugga (-öppet ljus).

Akolutofyt. Arkeofyt. Ingick kanske i förhistoriska tid i vissa ursprliga klipp- och strandnära samhällen. I så fall reliktapofyt. Ofta enstaka småsnår inom Sundängen i Kungsåra(!).