Tämligen allmän på Mälarslätten; högre upp spridd (-tämligen sällsynt). Generellt av något lägre frekvens än R. nigrum men hittills funnen på ett drygt 10-talet lokaler också i Övre Bergslagen (! m.fl.). Utbredningstyp (hela populationen): S1.
Första fynd
WAHLENBERG 1824 ("usque ad --- Vestmanniam ferrimontanam”).
Ekologi
Idiokorofyt (kanske) och agriofyt (som föregående). Vid Mälaren möjligen inhemsk i växelfuktiga strandsamhällen Med Alnus glutinosa, Prunus padus, Urtica dioica, t.ex. Västerås-Barkarö: Ekuddens lunds tillandningsskog(!). Ovan Mälarområdet vanligen nära gårdar, gamla hyttplatser och annan bebyggelse; kanske genomgående förvildad.
Ekologi och odlingshistoria liknar R. nigrums. En skillnad kanske i fuktighetspreferens, i det att R. rubrum oftare växer i frisk ängsskog, också granskog av frisk(-våt) örttyp. Samtidigt mindre frekvent i utpräglade alkärr, dock åtminstone Irsta: Hagalund 1977(!).
Variation
Olika typer förekommer, av vilka några ibland ansetts ha större hemortsrätt i den inhemska floran än andra. Då ej sällan i Västmanland "inhemska" typer blandas med "främmande" på samma lokaler, må frågan för detta områdes vidkommande lämnas öppen. De försök som hittills gjorts att fördela populationen på olika arter eller småarter och hybrider mellan dem (t.ex. av HEDLUND 1901) syns ej vara fullt uttömmande.