Epökofyt? - Tycks alltså föredra, eventuellt vara bunden till, torr-tämligen torr, humus- och näringsfattig, (lättuppvärmd) sandig(-fingrusig), euhemerob mineraljord. Endast på ståndorter med mycket glest växttäcke. Ljusälskande.

Xenofyt. Sen neofyt. Införd med frövaror, bl.a. rödklöver- och timotejfrö (HÅRD AV SEGERSTAD 1924). Ej numera? När arten först inkom på ovannämnda lokal är svårt att avgöra. Kan ha varit under skedet 1900–1950-talet.

Mycket sårbar. I Kopparberg hotad av bl.a. kemisk ogräsbekämpning, i Uttersberg av det f.d. stationsområdets omplanering eller igenväxning.

5; mycket sällsynt, till synes bofast inom några järnvägsområdet: Mälarområdet: Kolbäck Strömsholms våg [åssand] flera exemplar 1921–22 (LUNDM. 1924; Lundm. enligt SAM. 1925; UPS)†. Troligen länge utdöd. - Skogslåglandet: Västra Skedevi Uttersbergs f.d. stationsområde, dels på det f.d. spårområdet, dels å den intilliggande, övergivna stationsplanen, sand-fingrus, tämligen riklig 1975 (!, UPS). - Övre Bergslagen: Ljusnarsberg Bångbro, lastplats vid bangården 1935 (ALMQ. 1957; S, UPS). Ej ånyo sökt av mig men funnen strax N härom på Kopparbergs bangård, lokalt riklig inom några m² vid sidan av spåren 1976(!). Finnshyttan, f.d. hönsgård [1935?] (Almq.).

[Tveksam från Hallstahammar S: Sörkvarn (MALMG. 1970; vid. Almq.). Belägg ej sparat. Även Odensvi: Kulinge 1959 (Ham.). I båda fallen troligen P. norvegica med femfingrade, nedre blad.]