POST 1844 (Köping: " Planterad, men qvarstående på några nu mera igenlagde ställen. Kro[a]msta: Strö; Johannisdal.")

Epökofyt. I sitt uppträdande lik S. x billiardii: bryn. slänter, diken, betesmark, renar, landsvägsskärningar på och nära ödetomter, järnvägsområde vägkullar m.m., aldrig på längre avstånd från bebyggelse. Flertalet ståndorter euhemeroba. men vissa kan betecknas mesohemeroba. Anmärkningsvärt stora bestånd t.ex. i Nora: Åshyttan i bäckravin kring bäckbron samt S härom längs Åsbobergsbäcken i halvt sluten Alnus incana-vegetation 1978(!).

På sistnämnda plats gynnad av genomsilning och mullartat nitratrikt substrat. På euhemeroba ståndorter edafiskt anspråkslös. Måttlig skugga-öppet ljus.

Ergasiofygofyt. Prydnadsväxt i Sverige fr.o.m. 1600-talet (HYL. 1969), i vårt område möjligen först odlad på 1700-talet på Åholmen i Rytterne (REUTERHOLM 1796). Allmän använd under 1800-talet, i vår tid (kanske sedan åtskilliga decennier) vanligen ersatt av S. x billiardii. Okänt, om den kan självså sig. Där den inte vegetativt expanderat från tomt eller park, har den förmodligen ibland blivit avsiktligt utplanterad: "Den som i närheten af hemmet disponerar öfver en bergig höjd, där stora stenblock och berghällar omväxla, men den knappajordmånen dittills ej förmått framalstra någon på afstånd skönjbar vegetation, bör göra försök med nedstickande af några sådana spiraeaplantor mellan stenarne. Vid åsynen af berget under blomingstiden några få år efter planteringen skall otvifvelaktigt 'spiraeaspirornas· effekt bland de grå lafvarna å stenkumlen ögonblickligen förbyta hatet i kärlek till dessa 'tarfliga' växter." (Västmands läns trädgårdskalender 1903.)

Liksom föregående arter snårbildande.