Tämligen allmän-traktvis allmän i V. Bergslagen; Ö om Stråssa, Lindesberg och Järleån hastigt mycket sällsynt Förr fler stänklokaler i Östra Västmanland; där den troligen åtminstone delvis försvunnit genom ingrepp. Attraheras i Bergslagen mycket av kalkrik mark men förekommer lika ofta på annan, ej alltför sur (oftast lövgödslad) mark. Den skandinaviska utbredningsluckan i bl.a. Östra Västmanland och Uppland är en oförklarad gåta, som troligen bör ättas i samband med ofullbordad spridning Det förhållandevis torra och nederbördsfattiga klimatet och den relativa bristen på frisk-fuktig lövgläntvegetation på Mälarslätten och i Östra Skogslandet torde där också ha begränsat arten möjligheter att finna lämpliga ståndorter. Utbredningstyp: N4 (fdN3).
Första fynd
BERGENSKIÖLD 1784 (Grythyttan: Älvestorpet; Nora N: Knutsberg).1 HIS. 1832b (lokal 19).
1 "Jag ärindrar mig att då jag för Fjorton år sedan hade den hedern vara i Sällskap vid Elfstorp [ = Älvestorpet] i Grythyttan med Herr Professoren Bergius och dess Broder framlidne Herr Banco Commissarien, fägnade det desse Vittre Män att emellan Bergen här uppe träffa den täcka Trollius. Samma finnes uti trakten här vid Knutsberg och jag har sökt plantera den uti Trägården och Blomsterkorgen, men min Trägårdsmästare lärer dervid icke varit nog försiktig."
Ekologi
ldiokorofyt eller (gammal) agriofyt. Sällsynt i potentiellt naturlig vegetation: källkärr-kantsamhällen, t.ex. Ljusnarsberg: Nubbtorpet, på tuvor i kärrbrynet (f.d. slåttermark)(!); vissa fuktängsfragment, ss. den sluttande, genomanuskriptilade övergången mellan lövskog och ett nedanförligg., Phragmites-dominerat kärr under Storhöjden i Ljusnarsberg(!). Tänkbart också, att den kunnat uppträda som ursprunglig i gles ängslövskog (naturlig lövgläntvegetation); för nuvarande t.ex. i tämligen skuggigt läge i Utterbäckens lövträdsfyllda ravin V Skrymtarboda i Linde S(!); jfr lokal I. Torde däremot i regel sakna betydelse i ostörda, öppna geolitoralsamhällen
Huvuddelen av populationen för nuvarande på hemeroba ståndorter, främst i frisk-fuktig lövgläntvegetation i olika stadier av igenväxning (övergivna hagar och slåttermarker, bryn m.m.). Föga i använda betesmarker. Vidare inte ovanlig i ängsvegetation i kulturgränsen, på vägrenar och liknande
Frisk-genomsilad(-växelfuktig), föga sur-alkalisk löv- och ängsmull; sällsynt väl neutraliserad och genomluftad, grund kärrtorv. Underlag skiftande (morän, mosand, lera). Halvskugga-öppet ljus.
För artens spridning i Bergslagen har säkerligen, allt sedan medeltiden, ängshävden spelat en mycket stor roll. Till sina östligare lokaler har den troligen införts tämligen sent (1700–1800-talet), sannolikt mest med hö eller frövaror. Prydnadsodlad i Sverige åtminstone sedan 1700-talet, tycks den i Västmanland ha varit mycket litet använd i trädgårdar. Bevisligen odlad (inplanterad cirka 1916), fortfarande sparsam som förvildad, i Hed: Bernshammars f.d. engelska park (Lorichs, 1981); eventuellt förvildad På t.ex. 2, 4, 12, 15. Att den utanför V. Bergslagen Sällan blivit beständig och knappast spritt sig vidare på egen hand kan bero på, att de sporadiskt införda kolonierna ofta snart bortodlats m.m. utan att ha hittat fram till någon samtidigt skyddad och lämplig ståndort. Förutsättning för bofast tillvaro på Mälarslätten fanns enligt lokal 11, där den var känd i drygt 80 år. I nutiden knappast stadd i spridning Ö-ut. Bergslagsbestånden ofta mycket individrika.
Lokaler
De i sen tid konstaterade lokaler Ö om Lindesberg är följande:
Skogslåglandet: Fellingsbro N 1 Kärrbohammar 250 m SÖ-ut, ung, fuktig björk-klibbalskog invid Sverkestaån 1977(!). 2 Rockhammars herrgårdspark 1977(!). Linde S 3 Simonstorpet S-ut, övergiven lövhage vid bäcken, riklig 1977(!). Ramnäs 4 Djupebo 1960 (Hamrin). Märkligt fynd, som senare inte kunnat upprepas vid åtskilliga besök kring platsen av 8. Erikss., ! m.fl. V.Skd 5 V-sidan av Skedvisjön 1964 (Walldén manuskript).
Nedre Bergslagen: Norberg 6 Gäsjö (C. H. Joh. enligt WALL 1852: ymnig) -1936 (Å. Qvarfordt genom Almquist) -58 (E. Jacobss. enligt NORDIN 1959: Ö ån intill landsvägen mellan Dammsjön och Gäsen). 7 Östra Djupkärra 125 m S punkt 165,95, igenväxande lövglänta, 40 ex. 1974 (MALMG. 1975). Skinnskatteberg S 9 Bastnäs; Skräppbo 1973 (Nordin).
De äldre, nu åtminstone i Skogslåglandet och på Mälarslätten utgångna förekomsterna i samma område är: Mälarslätten: Bro S 10 Dömsta vid vägskälet till Lyftinge 1911 (Strandberg enligt SAM. 1923a). Dingtuna 11 Hallsta "på en äng kallad Linningen ymnigt" (WALL 1852) 1935 (Ohlin, VÄ). Enligt Wollert 1926 (VÄ) växte den i en "löväng", belägen enligt Lundblad (SAM. 1923a) i gränsen mot Bäckby (lokal förs av L. till Lund). Denna plats upptas nu av ett motorvägsmot jämte rester av koloniträdgårdar. Kung Karl 12 Gersilla S-ut 1908 (Hamrin). Sankt Ilian 13 †Fredriksberg (TROIL. 1860). Västerås-Barkarö 14 Nära Oxnö, hage (WALL 1852).
Skogslåglandet: Hed 15 Karmansbo, 1 ex. (Svedberg enligt SAM. 1923a). Kila 16 Tullsta gärde [mellan 1833 och 1846) (Weström enligt BERGSTRAND 1851: "har ej sedermera kunnat igenfinnas"). 17 Lill s:n (TROIL. 1860). Romfartuna N 18 Hallsta (1800-talet) (F. Åkerblom, JOH).
Nedre Bergslagen: Skinnskatteberg 19 Min Glyfsån och Torskbäcken (HIS. 1832b). Västanfors 20 Fagersta 1946 (Erlandsson, LD). 21 Onsjö [ca 1940) (Folkeson).
