Har med säkerhet varit spridd i hela område, troligen (fastän förbisedd) tillfinnandes i alla delområden. Nu starkt reducerad på Mälarslätten genom torrläggning, bebyggelse m.m.; också sällsynt i Sydöstra. Skogslåglandets slättbygder. För övrigt (tämligen sällsynt-) spridd (ingenstans tämligen allmän). Utbredningstyp: N1 (fdU).
Första fynd
POST 1844 (Köping: Johannisdals brunn). Wall hos FRIES 1844 (Västerås S: Viksäng) = "på Kungsängen bredvid gångvägen till Viksäng" (WALL 1852). Först funnen 1840 av G. & R. v. Post (Köping: mellan brunns- och badhuset vid Köping [Johannisdals] hälsobrunn; S). På båda dessa lokaler utgången.
Ekologi
Idiokorofyt. Begränsat hemerofil. I förhållande till Viola palustris tydligt inskränkt till eutrofa ståndorter, helst med livlig, sidleds vattenrörelse eller starkt växelfuktiga förhållanden. I mer eller mindre potentiellt naturliga samhällen framför allt och tämligen ofta i eutrof sumplövskog av våt örtstarrtyp och fuktig-våt örttyp (låglänta strandalsamhällen, Betula-Alnus incana-samhällen, källdragspåverkad Betula-samhällen m.m.). Under särskilt gynnsamma förutsättningar i Picea-samhällen: källgenomsilad granskog av våt örttyp nära Grimsudden i Grythyttan(!). I kalkområdet jämväl i sumpskogssamhällen utan nämnvärd sidleds vattenrörelse: Arboga: Kalkugnsbergsskogens Ö. kalkkärr, fastmarkskanten (MALMG 1972a). Slutligen, i den ringa mån sådana förekommer inom landskapet, i käll- eller diffust bäckgenomsilade "lövsnårsamhällen " (Salix-samhällen), gärna på lera.
Apofytikt i hemeroba faser av ovannämnda samhällen och i mesohemerob-oligohemerob, öppen fuktängsvegetation; vanligen i obetade, graminidrika samhällen, t.ex. Skinnskatteberg: Sillbomossens N-del, Carex cespitosa-Filipendula ulmaria-samhällen(!), Kila: Jungfrubo, Calamagrostis neglecta-samhällen(!), Västerfärnebo: lslingbyområdet, "gräs-lågstarrängar kring Svartån" [övergiven slåttermark] (CORNER-MARKL. 1975). I låglänt, trampad fuktbetesmark i Skinnskatteberg invid Darsbobäcken (på tuvor)(!). Kan här och där förekomma i mera obestämda, fuktiga ängssamhällen invid stigar m.m.
Ekologiskt tämligen lik Viola palustris på fastmark men genomgående mera edafiskt fordrande (i fråga om neutralisation och näringsstatus). Underlag mineraljord av skiftande, helst finpartikelrik-lerig textur. Skugga-öppet ljus. Något betestålig.
Ofta individrika, utbredda bestånd.
Variation
Form flore alba: Arboga Hamre österäng 1949 (Frid., ARB, 5 exemplar).
Lokaler
Har på Mälarslätten varit känd från inalles ca 20 lokaler, under 1900-talet blott följande: Arboga Kalkugnsbergsskogen (se ovan). Gärdselbäckens utlopp ur Gålsjön 1973 (Löfg.). Hamre Österäng 1947 (Frid., ARB, LD, UPS). Dingtuna Hallsta 1 km SV-ut 1925 (Woll., VÄ) -31 (Belin, UPS: ängskärr). Hallstahammar S Jolsterhagen [V S. Stigsbo] (MALMG. 1970). Kärrbo Kusta vid Angsjön 1917 (Lundblad enligt SAM. 1925; UPS) -40 (Hedberg, UPS: Norra stranden). Området nu starkt igenväxt. Skerike Svartmyran/"Torvmyr" 1887 (G. Johnsson enligt SAM. 1925, JOH) -1939 (Edv. Alv., GB, LD, UPS). - (Försvunnen t.ex. från Vinbäcks- och Källängenkällorna i Arboga, Sandskogshagen i Kung Karl, Kilsta i Kungsåra, Viksängs-område i Väst, allt genom torrläggning).