Allmän i hela området Utbredningstyp: U.
Första fynd
WAHLENBERG 1824 ("ad Vestmanniam").
Ekologi
Troligen epökofyt. Ytterst vanlig, nästan konstant i all slags kulturpåverkad torrängsvegetation på silikatjord- och -bergarter. Sammaledes på torra, euhemeroba ståndorter: skärningar, bangårdar, renar och vägkanter, måttligt starkt nötta sand- och grusplaner, blockfogar, torra gräsmattor, (kvarvarande) torvtak osv.
Måttligt torr-torr, tämligen-något sur ängsmull; d:o humusrik eller humusfattig mineraljord av skiftande textur. Syns vara vanligast på lerfattiga jordarter. Dess frånvaro eller låga frekvens på kalkståndorter har upprepade gånger fastslagits i litteraturen (jfr STERNER 1938, OBERDORFER 1962, FITTER 1978). Ljusälskande. Betestålig. Konkurrenssvag.
Akolutofyt och xenofyt? Säkerligen gammal arkeofyt.
Variation
Mycket mångformig (apomikt). Dess olika typer ej undersökta.