Tämligen allmän-allmän i Mälarområdets lundområden; högre upp ett par bofasta adventivförekomster. Västligast i Arboga: Källängen [ca 1905–06] enligt GAR. (1971), aldrig återfunnen (bortbetad?). Edafiskt fordrande. Ger intryck av att vara utpräglat sydlig och värmekrävande men återkommer, efter e n utbredningslucka, i ö v. Norrland, bl.a. i fjällen. Det är möjligt, att den skandinaviska populationen är fördelad på olika klimatraser, av vilka en sydlig berör Västmanland. Att spridningen här (i Dalarna m.m.) är ofullbordad är föga sannolikt. Utbredningstyp som idiokor: S 12. Som antropokor: S9.
Första fynd
POST 1844. (Köping: Djurgården, Kråkholmen, Planteringshagen; Munk: Lindön).
Ekologi
Idiokorofyt. Begränsat hemerofil. Spridda förekomster i lågdynamisk, sluten ängsädellövskog.
Vanligast i hemeroba faser härav: hassel- och ädellövbryn, utglesad ädellövskog, parklundar och -alléer (t.ex. Rytterne: Fiholm, Västerås-Barkarö: Fullerö), parkgräsmattor i viss skugga (Kolbäck: Strömsholm, Rytterne: Tidö).
Föga sur, frisk mull under ädla lövträd/hassel. I kuperade lundområdet i regel inom lägre, minst uttorkande avsnitt. Underlag oftast lera eller lerblandad morän. Sand på Örsåsen i Kungs-Barkarö samt i Kumla (se nedan). Sannolikt inte livsduglig i helt solöppen omgivning Tål endast mycket svagt betestryck, saknas därför i de flesta lövhagar.
På många nuvarande lokaler känd redan under 1800-talet Kvar t.ex. på Posts ovannämnda lokaler. Allmän i Mälartrakten enligt WALL (1852). Lokala samlingar omväxlar med utbredda, ej täckande bestånd.
Lokaler
Som spontan nordligast i Sankt Ilian Hovdesta [1800-t:s mitt) (Ahlm enligt SAM. 1923a) -1931 (Holmström)(†). Säkerligen = Hovdestalunds lund (S Hovdesta). Kanske utgången vid anläggning av krematoriekyrkogården.
Subspontan i Skogslåglandet: Kumla Vid kyrkbodama i stora syrensnår, riklig, blomm. 1978(!). Ramnäs Kyrkbyn, gräsbacke vid handelsboden, talrik 1956 (Almquist) - (B. ERIKSS. 1967a: prästgården). - Torde genom sitt oansenliga yttre mycket litet ha odlats i Sverige, aldrig sedd av mig i trädgårdstäppor. Då emellertid den likaså småvuxna C. pumila uppgetts ha förekommit planterad som prydnad i äldre tid, syns antagandet, att den på nyssnämnda lokalen är förvildad, troligast. Den kan givetvis också ha införts ofrivilligt.
[Osäker uppgift: Övre Bergslagen: Ljusnarsberg: Kopparberg 1910 (A. Heiner, S). Kan ha tagits i trädgård. Det kan också röra sig om en etikettförväxling eller -förfalskning.]
