Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n). Barchaeus manuskript 1772 såsom märrmynta (Fellingsbro: Ekebyhammar).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Källflödessamhällen; alkärr och annan (ofta strandnära) sumplövskog; gran- och blandskog av våt örtstarrtyp och fuktig-våt örttyp (i bäckdragsskog vanligen intill bäckbredden); diverse strandsamhällen på mineraljord, i V. Bergslagen gärna på blottade strandbottnar (övre zonen). Överallt närmast konstant.
Som apofyt allmän i lågvuxen, vanligen betad fuktängsvegetation av olika sammansättning, i måttligt dikad eller utglesad sumpskog och på diverse euhemeroba ståndorter: diken av alla slag, sidlänta åkerdelar, dammkanter, fuktiga skogsstigar, båtlägen, bryggor osv. Sällsynt och tillfällig. Torrare i åkrar och trädgårdsland.
Även som apofyt alltså begränsad till fuktig mark, ehuru mindre känslig för periodisk upptorkning än t.ex. Lycopus europaeus. Ekologi annars mycket lik dennas.