Enligt nuvarande kännedom spridd med vissa luckor i Bergslagen. I verkligheten, åtminstone i dess Västra, mest nederbördsrika del, troligen både jämnare fördelad och delvis frekventare. Sällsynt i övre Skogslåglandet, i Ö endast vid källor och på kalkmark. En gammal uppgift från Mälarområdet: Tidön (WALL 1852) bör möjligen ifrågasättas. I varje fall där tillfällig. I Kontinentaleuropa suboceanisk höglandsväxt, i Sverige likaså vanligast i trakter med mer eller mindre suboceaniskt, nederbördsrikt klimat. Utbredningstyp: N4.
IVERI (1877) frekvensuppgift, "spridd över hela florområdet", utgör en fri men missvisande omskrivning av WALLS (1852) vaga angivelse: "Här och der i provinsen".
Första fynd
LILJEBLAD 1797 såsom Hieracium paludosa (lokal 4). HISINGER 1831 (Skinnskatteberg: Baggå).
Ekologi
Idiokorofyt. Föga hemerofil. Myrväxt under gynnsamma förhållanden: starkt sluttande rikkärr (backkärr) i Skinnskatteberg: ravin Ö Tackbyn, talrika bladrosetter i fastmattor (närmast Tomentypnetum), blommande i fastmarksövergångarna; Ormdalen, sluttande källkärr (båda !). Vanligast i Alnus-, blandskogs- eller rena Picea-samhällen av fuktig-våt örtris- och örttyp, påverkad av sidleds genomsilning. Gärna längs bäckkanter i ravinvegetation och i anslutning till källor.
Som apofyt nog mest i kalkområden: mesohemerob fuktängs- och ängsgläntvegetation i hagrester m.m.; omgivning av kalkbrott.
Föga sur-alkalisk, genomsilad(-växelfuktig) mull(-mullartad sumpskogshumus), eventuella övergångar mellan mår och mull; välneutraliserad och genomluftad, grund kärrtorv. Underlag vant. morän eller mo-/sandrika jordarter. Dess förhållande till styv lera och mellanlera är mig obekant. Skugga-svag skugga(-öppet ljus). Torde knappast tåla hårt betestryck. Sedd av mig i bäckravin, som kalavverkats. I stort dock förmodligen känslig för ingrepp av diverse skogsmaskiner; givetvis för skogstorrläggning.
Lokaler
Skogslåglandet: Hed 1 Uttersberg (Lorichs enligt SAMUELSSON 1925)(†). Karbenning 2 Djupdalen (MALMGREN 1975: Fa 37). Kila 3 Berga-Hylla-området på dioritmark 1962 (Nordin). Kila 4 Sätra brunn 1797 (se ovan) –(WALL 1852) -1860 (Th. M. Fries, UPS) -78(!: f.d. Olofsparken nedanför Olofskällan, åssand, till synes kalkpåverkad + d:o V Brudkällan, i båda fallen något dikad, numera oligohemerob Alnus glutinosa-Picea-skog, tämligen talrik). 5 Vargstuguängen 1962 (NORDIN 1966). Linde S 6 Hidingen längs bäcken 1978(!). Nora S 7 Utterbäckens ravin, t.ex. vid Yxe och Skrymtarboda 1978(!). 8 Järleåravinen S Hammarby (FÜHR 1973). Sala 9 Gruvdamm vid Aspentorpet 1919 (DAHLGREN 1923; S, UPS). Västerfärnebo 10 Knipkällan (Källbergs källa) 1950 (Lohammar manuskript) -72 (Nordin). Åssand.
