57; tämligen jämnt fördelad, gynnad av hög kalkhalt i marken samt av eutrof miljö. (Av edafiska skäl nästan frånvarande i Övre Bergslagen samt i Nedre Bergslagens och Skogslåglandets oligotrofområde) Utbredningstyp: S1.
Första fynd
HISINGER 1831 så som C. paniculata ß teretiuscula (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Som myrväxt inhemsk i vanligen sanka(-gungflyartade), geogena kalkkärr med tämligen skiftande artsammansättning (Arboga: Kalkugnsbergsskogen; Sala: Kolarhagskärret; Västanfors: Skrikbokärret [alla !]), i limnogena kärr (några få sådana förekomster i potentiellt naturlig vegetation, stundom rätt torrt) samt i sanka, eutrofa sjö- och åkärr i silikatområdet. Föga kulturpåverkade ståndorter av sistnämnda typ i nutiden i Västerfärnebo: kring några åskälltjärnar 1950 (Lohammars manuskript), Ramnäs: Lilla Nadden 1973(!) och Västanfors: Backgårdskärret (MALMGREN 1975: Fa 21); troligen flerstädes. Liksom bl.a. C. buxbaumii. strandväxt på (flacka) mineraljordsstränder (mellersta-övre geolitoralen) i kalkområdet: Hällefors: Limbergstjärnen 1929 (Broddesson manuskript: i sjökanten) -59 (Lindberg), Norberg: Silvtjärns N-strand 1974(!), Viker: Alvlången (PERSSON 1963), troligen Guldsmedshyttan: Limnäs [Råsvalen] 1959 (Björkman manuskript).
Gynnad av sjösänkning: ganska regelbunden i därigenom kraftigt eutrofierade sjöars igenväxningsgungflyn; t.o.m. i storskogsterräng, så som vid Öketjärn i Ramnäs(!). I likartad vegetation vid eutrofa dammar och dammsjöar: Hallstahammar S: Skanssjön vid Kantzows brygga (MALMGREN 1970); Västerfärnebo: Knipkällans dammkärr 1950 (Lohammar)-76(!); Sala: Ekeby mosse 1978(!); Säterbo; Hjälmare docka 1976 (Löfgren). - I största ymnighet i sådana miljöer i Ekeby mosse (där även någon kalkpåverkan torde föreligga) samt vid Spaden i Hed 1899 (Svedberg, SBG) - (MALMGREN 1976: Sk 42).
De lokaler på kartan, där växten markerats utgången, har förstörts genom torrläggning/sjöurtappning.
