Tämligen allmän på Ängsö, för övrigt sällsynt i Östra Mälarområdet. Några tillfälliga fynd härovan. Sydlig (i Sverige utpräglat sydöstlig) art. Utbredningstyp: S13.
Första fynd
WAHLENBERG 1824 så som H. vulgare ("ad --- Nericiam Vestmanniamque meridionalem”).
Ekologi
Epökofyt. Mesohemerob torrängsvegetation i örtbackar, på markhällar och i torra, Sydvända lövbryn. Saknas på backberg, som förmodligen erbjuder något för sur omgivning Torr, basrik ängsmull på silikathällmark eller mineraljord av växlande textur. Ljusälskande. Tämligen konkurrenssvag. Betesgynnad.
Troligen akolutofyt och xenofyt, arkeofyt. I och kring Västerås bortbyggd. Minskar för övrigt genom igenväxning, framförallt av forna betesmarker. Går tillbaka också på Ängsö (meddelat av där boende person 1977). Själv har jag endast sett arten i nu obetad vegetation, i flera fall på ståndorter, stadda i igenväxning.
Sårbar.
Lokaler
Mälarområdet: Björksta Sländö flertalig 1952 (WALLD. 1955) -78(!). Dingtuna Milbänken, riklig 1953 (Almq.) -78(!: f.d. hagsluttning mot Söder, nu igenväxande). Kungsåra Björsbo S-ut, torrbryn i övergiven ekhage 1973(!). Klockargården 1919 (A. Joh.)†. Köpsta gård 300 m S-ut, ändmorän 1977(!). Råby ca 1 km N-ut, d:o med kraftledning 1977(!). Kärrbo Ekevi 1951 (Walld.). Frösåker 1885 (Ag., S)(†). Lundby (†)Djuphamnen intill slakteriet 1953 (Walld.). Tycks bortbyggd. (†)Mellan Gränsla och Johannisberg 1894 (H. E. Joh. enligt SAM. 1925; S) = nu flygfältsområde Rytterne Åholmen vid bebyggelse (MALMSTRÖM 1969). Sankt Ilian †Hovdestalund (Lundblad enligt SAM. 1925). †Rundby (Fredriksberg) 1922 (Ohlin enligt d:o). †Kumla; †Råby (Lundblad enligt d:o). Säby Löpdal 1954 (Almq.). Västerås S †Myggbo 1864 (A. E. Löfg. enligt SAM. 1925). †Stallhagen (Loh. enligt d:o). †Viksäng vid kasernen 1925 (Woll., VÄ) -37 (Holmström). Ängsö Under 1950–70-talet ett 20-talet lokaler genom Walld., LIND.-WESSBG (1971) och !.
Högre upp på Mälarslätten tillfällig: Kolbäck Gränby (Iverus 1877)†. I Skogslåglandet säkerligen tillfälligt kulturspridd: Hed Bernshammar (Lor. enligt S A M. 1925)†. Kila s:n "mindre allmän" (BERGSTRAND 1851); möjligen sedd på någon enda lokal Sala Nära Viksberg på vägen till Stentorpet, "ett stort exemplar, som nu blommat tre år i rad" 1919 (DAHLG. 1923; S, UPS).
I Bergslagen ett gammalt fynd inom kalkområdet: Viker Viker 1913 (Bergd., BER). Troligen tillfällig [Felaktig är BERGD:s uppgift (1960), att den här och där skulle förekomma i Grythyttan.]
