[Ca 70]; spridd-sällsynt, främst i barrskogstrakter och i Mälarområdets alkärr (på t.ex. Ridön fyra lokaler i alkärr enligt KERS 1978). Särskilt i mellersta Västmanland torde åtskilliga lokaler, insprängda i trivial hedbarrskog, återstå oupptäckta. Utbredning är edafiskt (i synnerhet hydrologiskt) betingad. I Bergslagen kalkgynnad. Utbredningstyp: U.
Första fynd
HIS. 1828 (Skinnskatteberg s:n). Härmed avsågs enligt HIS. (1831) bruket nedom smedjorna, Nytsbäcken och Främshytte gruvor. På den sistnämnda lokalen ännu flertalig på bottnen av mer eller mindre kalkstensrika brott och skärpningar, delvis riklig(!). Först i Afz. Ms 1801 (Kila: Sätra) = "nära Brudgumskällan" enligt Wall manuskript [1850-talet]; flera gånger samlad, senast 1900 (Woll., VÄ), sist omnämnd av THULIN (1916). Utgången genom torrläggning eller annat ingrepp.
Ekologi
Idiokorofyt. I stort hemerofob. Starkt-tämligen starkt genomsilad barr- och blandskog av fuktig-våt örttyp, eventuellt våt örtstarrtyp. I Sphagnum-dominerade granskog stundom i små källdragsfläckar. På vissa lokaler tillsammans med andra krävande sumpskogsarter: Chrysosplenium, Matteuccia, Carex remota m.fl. Vackra bestånd i potentiellt naturliga, käll- och bäckdragspåverkad skogsavsnitt t.ex. i Grythyttan: Grimsudden Ö-ut, Lillhärad: Kallmora 500 m NV-ut, Linde S: Andersviksravinen, Skultuna N: Barntäbäckens omgivning före utloppet (alla !). Alnus glutinosa-samhällen (eventuellt rena alkärr) på näringsrikt (lerigt-mjäligt) underlag, mest i Östra och Sydöstra.
Fördrar som reliktapofyt små dikningingrepp samt koloniserar gärna varaktigt fuktiga brott och skärpningar i kalkrik berggrund.
Mycket väl neutraliserad fuktskogsmull och liknande humustyper på mineraljord av växlande beskaffenhet; lövkärrtorv. Skuggväxt.
Genom sitt ståndortsval mycket sårbar, hotad av fortgående skogsdikning och markdeformering genom överkörning med skogsmaskiner. På samtliga tre lokaler i Hallstahammar t.ex. nu blott restbestånd i dikningsskadad skogsmark, sannolikt stadd i försvinnande (jfr MALMG. 1970). De som utgångna markerade förekomsterna på utbredningskartan har alla försvunnit genom torrläggning (Kila: Sätra brunn, Kung Karl: Sandskogshagen, Sala: Måns-Ols, Västerås S: Viksäng m.fl.).
