Idiokorofyt. Begränsat hemerofil (tål måhända slåtter)? Vad som är känt om artens ekologi i Västmanland framgår ovan.

Sårbar. Hot: dikning, överkörning av växtplatserna med skogsfordon.

Blott sex säkra lokaler i kalkområdet i V. Bergslagen: Grythyttan Gruvudden, låg, tidvis översvämmad kalkstrandhäll 1976(!, UPS). Nora N "prope lacum ad Nora" [= kalkkärr vid Åsbosjön?] 1842 (Hamnström, LD; det. A. Palmgren 1936). Nu mycket oviss. Viker Bengtstorpets kalkudde; Bromängens kalkkärr (EKHOLM 1975). Röjängens kalkkärr (Näsmarkerna) 1955 (I. Anderberg) - (HAKELIER 1961). Ej sedd av mig. Venakärret, "kärräng" 1918 (BINNING 1921; GB; SAMUELSSON 1923a; S, UPS).

[Felaktiga troligen följande: Gunnilbo: bäcken före Långnälasjön [kalkfattigt barrskogsområde] (PLATEN 1966). C. flava? Ljusnarsberg: Nya Kopparberg 1876 (Elmqvist, LD). Förekommer på ett ark med C. tumidicarpa, där den kanske hamnat som utfyllnad. Nora N: Fåsjöhyttan (Ohlsson manuskript 1863). Uppgiften utmönstrad av SAMUELSSON (1923a). Västeråstrakten flerstädes (TROILIUS 1860). Betvivlas bör också Guldsmedshyttan: Mårdshyttan, kalkkärr 1963 (Björkman manuskript) - emedan hans andra förmodade fynd av arten samma år från Guldsmedshyttan, i Dyrkatorp, enligt belägg i LD och UPS är C. flava (det. !).

Förvisso denna art men samlad inom en silikattrakt, i övrigt ej känd för rikare kärrvegetation, i en kollekt av A. E. Luhr 1882: Kärrbo: Springsta (UPS). Som Luhr odlade andra sällsynt starrarter och -hybrider på sina ägor, var C. lepidocarpa kanske insådd.]