Frekvens och utbredning i Bergslagen, övre Skogslåglandet och Mälarområdet nära överensstämmande med Hepatica nobilis'. Se kartan över denna, där många lokaler är gemensamma. Vanligast på övre Mälarslätten och i nedre Skogslåglandet (tämligen allmän-allmän i löv- och blandskog), förmodligen på grund av gynnsamt temperaturklimat. Utbredningstyp: U.
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg: Kronön).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Ekologi i stort som Hepatica nobilis'. I S. Västmanland oftare i trivial ängsskogsvegetation (utan hassel, ädla lövträd, påtaglig källdragspåverkan osv.) samt mera hemerofil: omgivning av skogsstigar, hyggen, gläntor. Sistnämnda bidrar till den högre frekvensen här. Föga vanligare än H. nobilis·på helt och hållet solöppna ståndorter men uppträder mycket sparsam i örtbacksvegetation på morän och sand: Fig. 60; även Karbenning: Hästbäcksdalen(!). Ett fynd på euhemerob, ljusöppen sand: Rytterne: Sanda, slänter kring järnvägen, riklig(!).
Variation
Var. pallens Fristedt: Ej funnen med säkerhet. (Sydligast känd från Dalarna: Folkärna enligt MÄKINEN [1965].) I vissa avseenden erinrar härom en blek digitata-form, funnen i S-exponerad örtbacke på moigt underlag i Ramnäs: Djupebo N-ut 1977(!, UPS). - Bibehåller, enligt MÄKINEN (1965), sin bleka färg också i solljus; f.ö. "a plant requiring microclimatically warm and sunny habitats".