[Samlad i Västerås hamn 1929 (Wolf., VÄ) men inte publicerad hos WOLLERT (1930). Sistnämnda tyder på, att Wollert fäste föga vikt vid fyndet. Måhända kommen med avfall från gymnasiets botaniska trädgård. Upptas ej som hamnadventiv i Finland (SUOMINEN 1979), ej känd järnvägsspridd N Mälaren (ALMQUIST 1957 sid. 247). I hur hög grad "vildväxande" den isop var, som Öberg 1924 antecknade (samlade?) i Västerås S: Stensborg, är också osäkert. Ägaren till några äldre ex. av arten i Fellingsbro S: Varu har omtalat för författaren, att småplantor ibland visar sig i angränsande rabattavsnitt och gräsmattskanter; i övrigt oförmögen att uppträda förvildad i Västmanland. Bör därför tills vidare betecknas ergasiofyt.

Odlad troligen allmän under 1800-talet, först nämnd som trädgårdsväxt från Åholmen i Rytterne (REUTERHOLM 1796) och Fellingsbro: Ekebyhammars kryddgård (Barchaeus manuskript 1772; se MALMGREN 1978a). Har möjligen också i Västmanland (som krydd-och medicinalväxt) medeltida anor. Under större delen av 1900-talet bortglömd. Odlat, äldre material sågs under 1970-talet endast i Fellingsbro S: Varu och Medåker S: Norskoga. På förstnämnda ställe inplanterad från Medåker S: Ödesberga. Under 1970-talet flerstädes nyinplanterad eller nysådd med handelsfrö, t.ex. i Haraker: Karsbo (R. Björkegren), Ramnäs: åsslänten vid bruksladugården i rabatt 1977(!), Barkarö by i Västerås-Barkarö(!), allt som följd av nyväckt intresse för äldre kryddväxter. De moderna fröportionerna ger vanligen både blå- och rosablommande ex.]