För nuvarande spridd i Mälarområdet. med viss lokalanhopning i Lundby/Västerås-Barkarö. Några få fynd högre upp på Mälarslätten samt i östligaste Skogslåglandet, N-ut till Sala, där den är bofast både inom kalkstocken och utanför denna (lokal 7–8). V-ut till Medåker S: Hagbylund, ekhage 1976 (Löfgren ; publicerad av S. MARKLUND 1976a) och ev. Fellingsbro (Svasta?) 1880 (E. L. Svensson, S). Eurosibirisk, i Europa kontinental art, också i Sverige utpräglat sydöstlig. Når i Västmanland sin svenska NV-gräns. Utbredningstyp: S7.
Första fynd
POST 1844 (Köpingstrakten: passim). Post manuskript c 1843 (Köping: Karlberg; Kungs-Barkarö: Barkarö by).
Ekologi
Epökofyt. Frisk-måttligt torr, obetad-svagt betad ängs- och lövgläntvegetation inom kulturområden; delvis med karaktär av kulturgränsvegetation (brynrenar och liknande). Gärna i sällskap med de ädla lövträden; stundom med björk m.m.
Torr-frisk, väl neutraliserad (ej alltför svagt utbildad) mull. Underlag oftast lera, ibland finjordsblandad sand eller morän. Halvskugga-öppet ljus. Tämligen beteskänslig.
Troligen akolutofyt och xenofyt (i sistnämnda fall införd till en och annan trakt med frövaror). Sannolikt arkeofyt. På spridda lokaler i hela utbredningsområdet känd sedan 1900–25, ibland längre: Västerås-Barkarö: Fullerö (Åkerman manuskript 1846) -77(!: se forma nedan). Bestånd över någon/ett 10-talet m2, växlande i skottmängd olika år. Stadd på tillbakagång genom igenväxning m.m.
Variation
Något försök att i Västmanland hålla isär de båda i Mellan- och Sydeuropa mer eller mindre tydligt skilda säsongsformerna M. cristatum s.str. respektive M. solstitiale Ronn. (M. solstitialis, M. cristatum subsp. solstitialis) har aldrig gjorts. Det är tveksamt, om en sådan (ekologisk och morfologisk) uppdelning av arten över huvud taget ägt rum i vår del av landet, i varje fall under utveckling av så tydliga skillnader, att det vore meningsfullt att behandla de olika typerna var för sig. (Jfr NORDSTEDT 1907, 1912, PEDERSEN 1963, ALMQUIST 1965.) - Detsamma gäller de raser, som urskilts inom de följande Melampyrum-arterna.
[Subsp. ronnigeri (Poevl.) Ronn., en sydligt centraleuropeisk, montan sommarras, har efter ex. i LD publicerats från Västmanland av N. Ronniger (1910): se NORDSTEDT (1912). Sannolikt = någon om den verkliga subsp. ronnigeri påminnande modifikation.]
Form alutaceum v. Post (form pallens Hartm.) (med gröngula-vitgröna skärmblad och blekgula blommor): Tillsammans med huvudformen på uppskattningsvis 1/4 av alla lokaler, dessutom ensam åtminstone på följande: Arboga Stora Ekbackens S-bryn 1977(!). Först samlad här 1942 (Kjellmert, SBG); huvudformen (nu borta?) känd redan under 1860–70-talet (Bergmanson enligt SAMUELSSON 1925). Hamre österäng 1940-talet (Fridell, S). Dingtuna Hagelund 1973(!). Västerås-Barkarö Fullerö slott N slottsallén, ekslånbryn 1977(!). Ridön vid torpet N Västeräng 1976 (KERS 1978; S). Ängsö Grisfjärdens innerdel. V. "spenen", tall-ekglänta i f.d. hagmark 1978(!). Ensam sedd här ("lund 1,5 km Ö om slottet") också 1952 (Walldén).
Lokaler
De nordligaste lokalerna är: Mälarslätten: Björksta 1 Mellan Strömsberg och Hanvad 1945 (Walldén). Dingtuna 2 Murbo [1950-talet] (Almquist). Hallstahammar S 3 Ekeby, obetad luddhavreäng på åsmaterial, ymnigt + kanten av ekdunge SÖ-ut. sparsam (MALMGREN 1970). Del av beståndet kort efter publiceringen täckt av tippblock från skogsvägbygge. Skultuna S 4 Forsby [cirka 1915] (Lundblad enligt SAMUELSSON 1925)(†).
Skogslåglandet: Romfartuna N 5 Ovanför Käpplinge småskola 1949 (Nordin). Sevalla 6 "vid avtagsväg till Nibble grusgrop" 1945 (Walldén). Sala 7 Nära Druvelunds gård (DAHLGREN 1911) -78(!: björkbryn mot åker invid torpet, riklig över några m2 bland Trifolium pratense). 8 Strå-trakten (H. Thorbjörnsson enligt DAHLGREN 1911) -54 (Morander).
[Högeligen betvivlas en uppgift på ett elevark, införd i Broddesson manuskript (cirka 1930): Hjulsjö: Jönshyttan.]
