Allmän på Mälarslätten och i Övre Skogslåglandet upp till Sala; spridd-tämligen allmän i Skogslåglandets och de flesta av Nedre Bergslagens kulturområden. Dock sällsynt i Grythyttan och okänd i Järnboås. Ännu inga fynd i Övre Bergslagen, där den säkerligen når en klimatgräns = svensk NV-gräns. Blir Norr Mälarslätten nästan helt beroende av bebyggelse (tomtlövsnår, ladugårdsbackar m.m.). Utbredningstyp (som idiokor och antropokor): S2.
Första fynd
WAHLENBERG 1824 ("ad --- Vestmanniam").
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. På Mälarslätten och punktvis i Skogslåglandet, t.ex. i vissa ådalar, bofast, ibland riklig, i sluten, potentiellt naturlig ängslövskog av frisk örttyp (helst med ädla lövträd/hassel). På Mälarslätten också på lövfallspåverkade klipphyllor i mer eller mindre kulturpåverkade, förr kanske ahemerob, omgivning.
Som apofyt framför allt bebyggelsesynantrop i hela området: rabatter, häckar, trädgårdar, parker, parklundar, bydungar, lövslänter osv.; även ladugårdsbackar och andra näringsrika, öppna ruderatängar kring ekonomibyggnader. På Mälarslätten för övrigt i mesohemeroba lundbryn, blockgryt på åkerholmar m.m., i Bergslagen främst på rik gruvvarp och i omgivningen av kalkbrott, ofta i igenväxningsvegetation.
Frisk(-lätt växelfuktig/kortvarigt genomsilad), väl neutraliserad lövmull; annan humusrik-mullartad, näringsrik mineraljord. Troligen nitrofil. Underlag mineraljord samt (på Mälarslätten) i vissa fall silikatbergarter. Skugga-öppet ljus. Något betestålig.
Kan antas ha ökat i norr under senare århundraden, spridd med bl.a. trädgårdsväxter och -jord.