Spridd i Mälarområdets lundområden (inom Ridöarkipelagen tämligen allmän enligt KERS 1978); högre upp av mycket ojämn frekvens med smärre anhopning i edafiskt gynnade områden (särskilt kalktrakter med omgivning) och stora luckor i oligotrof- och åkerbygder (Skogslåglandet och övre Mälarslätten). Fullt klimathärdig i hela området. Utbredningstyp: U.
Första fynd
BERGSTRAND 1851 (Västeråstrakten: nästan allmän). Lönnroth 1844 (Kung Karl: Ekudden; UPS).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Till sin ekologi i nästan alla detaljer lik Actaea spicata, med vilken den ofta samväxer; se denna art. Skiljer sig genom sin - bl.a. på grund av bättre anpassning till ljusa lägen - något större förmåga att kolonisera vissa (även i silikatområden belägna) euhemeroba ståndorter: dikesslänter vid skogsvägar och parker (nära bofasta bestånd), t.ex. på några lokaler i Bergslagen och flerstädes kring Ängsö slott(!); välbevattnade lundhyggen och liknande: ymnigt på kalhygge kring Björkbergets almlund i Ljusnarsberg och inom Djupvikens kalkområde i Grythyttan(!). På Mälarslätten undantagsvis i lövsnår (såsom av hägg, körsbär m.m.) kring bebyggelse.
Lokaler
Vanligen beständig, ibland riklig. På åtskilliga lokaler i Nedre Bergslagen, Skogslåglandet och på Mälarslätten konstaterad sedan 1800-talet.
Dess lokaler i Övre Bergslagen: Hjulsjö Brofallet; Rombohöjden; Spjutsjöfallet (BINNING 1921). Hällefors Sångshyttan, [kalkområdet] kring punkt 201 och 259 (generalstabsbladet) 1959 (Lindberg). Ljusnarsberg Björkberget (på mer än 225 m höjd) (LINDBLAD 1960) -76(!: almlunden + omgivande hygge). Lövnäs (LINDBLAD 1960). S. Storhöjdens blockiga S-sluttning, almlunden 1976(!).
