mellansmörblommor (sektionen)
Ranunculus fallax
Mer information om arten

Hittills funnen i östra Västmanland, V-ut till Bro S. Klimatfordringar ej tillräckligt kända. Utbredning troligen ofullbordad. Utbredningstyp osäker.

Anses uppkommen vid hybridisering mellan olika småarter av R. cassubicus och R. auricomus. Tillblivelsehistoria, småarternas ålder, spridningsförlopp osv. därmed svårutredda. Mindre östlig och klimatiskt specialiserad än de flesta småarterna inom R. cassubicus, torde R. fallax i alla händelser ännu inte ha nått sin potentiellt möjliga utbredning i Västmanland. Då gruppen är dåligt anpassad till långspridning, torde en eventuell ökning till nya trakter komma att förlöpa mycket långsamt.

Säkert påvisad endast på de lokaler, varifrån beläggexemplar existerar (se nedan). Utan belägg dessutom (under skiftande namn) publicerad från eller noterad i ytterligare några delområden (Björksta, Kungs-Barkarö, Kolbäck, Rytterne, Västerås-Barkarö; dvs. främst i Mälarområdet). I många fall har sammanblandning skett med ff. av R. auricomus (subsp. almquistii, subsp. amoenoviridis m.fl.). Högst trolig dock i Västerås-Barkarö: "bl.a. p å Ridön och åsöarna" (KERS 1978) samt på några fastlandslokaler vid Mälaren i samma s:n: flerstädes kring Fullerö, Johannisbergs parklund m.m.(!). Här sannolikt subsp. arosiensis. Förmodligen också anträffbar på öar längre V-ut i Mälaren.

Första fynd

WALL 1852 såsom R. cassubicus (" På öar i Mätaren t.ex. Björnön och östra Hästholmen i Vesteråsfjärden "). Till en del säkert. åsyftad i Åkerman manuskript 1846 ss. R. auricomus-fallax (Västerås: på alla holmarna). (Ss. R. fallax: MALMG. 1970.)

Ekologi

Idiokorofyt. Begränsat hemerofil. Ursprunglig i och alltjämt bunden till frisk-fuktig ängslövskog (Quercus-Corylus-samhällen, Alnus glutinosa-Prunus padus-d:o och närstående, gärna i bäckraviner eller växelfuktiga strandlundar). Sällan i potentiellt naturlig vegetation, oftare i hemeroba faser av nämnda samhällen (parker med omgivning, lövskogsfragment i kulturområden, även omgivning av bäckar i betesmark, m.m.). Gynnas av och ökar troligen I individmängd vid måttlig utglesning.

Väl neutraliserad-alkalisk, näringsrik (löv)mull på vanligen svagt växelfuktig eller bäck-/källdragsgenomsilad mineraljord. Underlag hittills i regel lera. Skugga-halvskugga (-svag skugga). Något betestålig (undviks).

Lokaler

Säkra beläggexemplar, ännu ej bestämd till subsp.: Mälarslätten: Bro S Gråtbron, dalsluttning med Betula-Corylus-vegetation, bevattnad av talrika källdrag, sparsam 1979(!, UPS). Sannolikt också i närbelägna vägbryn m.m. Skultuna S Björneborg, bäckdal med klibbal och hägg, riklig 1976(!, UPS).

Skogslåglandet: Kila Sätra brunnspark 1976(!, UPS). Sala Kilvägen, lundvegetation [inom kalkområdet] 1976(!, UPS). V.Järnboås Stutsjön N-ut, välbevattnad ängsbjörkskog 1976(!, UPS). - Samtliga conf. E. Julin.

För övrigt har tre underarter urskilts, samtliga av J. A. Nannfeldt, som också svarar för bestämningarna:

Som subsp. arosiensis (ined.)

Begränsad till Västeråsfjärden med närmaste omnejd: Badelunda Björnön 1864 (Arboga., S, UPS) -1916 (Wollert, S, UPS). Hamre 1943 (Edvard Alvén, UPS). Västerås Elba 1908 (Hamrin, UPS) -43 (Edvard Alvén, UPS). Östra Holmen 1855 (N. A. Joh., GB, S, UPS)-1957 (K. Holm, LD). Däremellan åtskilliga insamlingar av olika samlare (GB, LD, S, UPS).

Som subsp. stipitatus (ined.)

Skogslåglandet: Kila Sätra brunnspark 1903 (Dan., S) - m.fl.-64 (Nordin, S, UPS). Sala Gröna gången 1913 (Vivi Laurent, S) -42 (Nannf., UPS) -66 (Nannf., UPS: mellan Lugnet och Folkets park, fuktig allund + strax Ö Ekebron). Kolarhagen 1942 (Nannf., S, UPS). Mellandammens V-sida 1920 (H. E. Joh., S) -42 (Nannf., S, UPS: örtrik tall-björkskog). Skuggan, fuktig blandskog 1945 (Morander, UPS), kanske = SV Viksbergsvikens mynning 1945 (Morander enligt DAHLG. 1949 s.n. R. cassubicus). Ulricelunds park 1885 (Aguéli, S).

Eftersom subsp. stipitatus är den enda subsp., som hittills påvisats i Sala, kan följande litteraturuppgift rörande "R. cassubicus" och R. auricomus x cassubicus gälla denna: Svepnäs (Hammar. enligt LEN. 1888). Gruvan; Nybygget (DAHLG. 1911). Hällsta (Deg. enligt DAHLG. 1949).

karta