Spridd inom Mälarslättens Västra del, för övrigt tämligen sällsynt-sällsynt. Övervägande sydlig, sannolikt mindre väl anpassad till Övre Bergslagens temperaturklimat. Torde i N ofta vara tillfällig Något obeständig också i S; i vår tid mest på grund av rensning och besprutning, igenläggning av land m.m. Utbredningstyp: S2.
Enligt ERIKSS. (1967a) allmän i Ramnäs. Knappast troligt. Två lokaler utefter Strömsholmsåsen hittills kända där: Fridnäs, omrörd jord i trädgårds utkant, 1 exemplar 1977(!), Kyrkbyn, flertalig 1957 (Almq.).
Första fynd
HIS. 1831 så som Geranium cicutarium (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Epökofyt. Riklig och sannolikt fullt bofast i hemerob kalkklippängsvegetation: Arboga på Kobergsbergets öppna hyllor och avsatser, ymnig 1977(!) samt på backhällar inom stadens område (LÖFG. 1976a, 1977b). I övrigt på euhemeroba ståndorter i anslutning till (mest äldre) bebyggelse, oftast på utpräglat näringsberikad mark, så som potatisland, trädgårdsland, ladugårdsbackar och grannskapet av gödselstäder. Kan invid byar uppträda i åkerkanter och åkerhörn, som inte nåtts av besprutning (flera fynd, även på Mälarslätten!). Källarkulle i trädgård vid Lindesbergs Östra infört, rätt riklig(!). Nött åssand.
Eutrof (nitrofil) - som det tycks i mindre hög grad då underlaget är kalkbergarter och isälvsmaterial. Något gynnad av båda dessa underlagstyper. Konkurrenssvag. Ljusälskande.
Xenofyt. Möjligen arkeofyt. Åtminstone i Sydöstra nog betydligt vanligare före ca 1950-talet genom långt större tillgång på köksväxtland, frånvaro av kemisk bekämpning, genom måttligt nitisk rensning osv. Minskande.
Sällan individrik, kan den anses börja bli något sårbar.
