Allmän i kulturområde i hela området, tämligen starkt bunden till bebyggelsens närhet. Utbredningstyp: U.
Första fynd
HIS. 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Epökofyt. Mesohemerob ängsvegetation, vanligast frisk, i regel hårt betad, mindre ofta torr (ca 5 %-ig närvaro i örtbackar och på markhällar). Mest på euhemeroba ståndorter: vägkanter, renar, slänter, järnvägsområde (nästan konstant), ladugårdsbackar m.m. Aldrig åkrar.
Torr-frisk ängsmull; d:o humusfattig eller humusrik-mullartad, euhemerob mineraljord. Underlag växlande. Ej särskilt näringskrävande. Mycket konkurrenssvag. Ljusälskande. Tycks undvikas av betesdjur.
Xenofyt, troligen sedan förhistorisk tid, och ergasiofygofyt. Odlas inte numera.
Variation
Former med rödlätta kronblad (form rhodochranthum Moore) har anmärkts av POST (1846) från Köpingstrakten och av DAHLG. (1911) från Sala: Prästgården och Sandviken. Form atrorubens Lge, som uppenbarligen är sällsynt, har anförts från Kolbäck: Herrskogen, 1 exemplar 1921 (Lundm. manuskript) och Ängsö [1920-talet] (0hlin).