säfferot
Seseli libanotis
Mer information om arten

Tämligen allmän-spridd på Mälarslätten; N härom snabbt sällsynt, i Bergslagen två lokaler på kalkrik mark. Sydlig-sydöstlig totalutbredning Starkt beroende av kontinentala klimatförhållanden. Utbredningstyp: S4.

Första fynd

LINNE 1745b så som Athamantha 229 ("in collibus pratorum nudis aridis --- Vestmannia").

Ekologi

Epökofyt. Mesohemerob torrängsvegetation: örtbackar, kalkklippängar; nästan aldrig silikatklippängar. Föredrar svagt betad-obetad omgivning. På lokaler med normalt betestryck sällsynt småbestånd i skydd av buskar. Några förekomster i S-vända lövbryn och -sluttning (lövgläntvegetation): Sevalla: S om Grindtorp, ekbryn; Skultuna: nära Västergården, betad björkhage; Sankt Ilian: Bjärby gård ca 200 m N-ut, ekbryn, riklig (alla 1970-talet !). Tämligen vanlig på euhemeroba ståndorter: skärningar, sand- och grustagsslänter, vägrenar och dessas omgivning (GADDS [1777] påstående, att den i Västmanland vore ett karakteristiskt, perent åkerogräs, grundades säkert på hörsägen; tycks rymma någon missuppfattning.)

Måttligt torr-torr, väl neutraliserad ängsmull; d:o, helst humusrik, euhemerob mineraljord. Underlag i silikatområde lera, sand, morän; i kalkområde gärna kalkhällmark med tillräckligt djupt jordtäcke. Exempel på sistnämnda: Arboga: Kakuberget inom staden (LÖFG. 1976a); Koberg (Lundsvreten) 1940 (Kjell., UPS) -72(!); Kumla: Västerbyberget(!); Norberg: Klacken (se nedan); Sala: Löjtnantsberget(!). Ljusälskande. Tämligen beteskänslig (jfr ovan).

Väl företrädesvis akolutofyt. Arkeofyt. På många lokaler beständig, på vissa sedan 1800-talet. Till en mindre del tillfällig.

Lokaler

Nedre Bergslagen: Norberg Klacken (WALL 1852) -74(!). Viker Älvhyttan 1944 (S. Junell, UPS) -55 (I. And.). Publicerad av LJNDSTEN (1956).

Små T.o.m. 1929. Stora Fr.o.m. 1945. - I hela utbredn.omr:t täml. jämnt fördelad på mesohemeroba och euhemeroba ståndorter.