Allmän i sjörika trakter (runt Mälaren dock föga framträdande på grund av kraftig konkurrens); spridd(-lokalt tämligen sällsynt) i sjö- och åfattiga slättbygder. Frekvensen sjunker inte i Övre Bergslagen Utbredningstyp: U.
Första fynd
HISINGER 1831 så som Scirpus acicularis (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Tillhör isoetidsamhällen i nedre geolitoralen, hydrolitoralen och sublitoralen i alla slag av sjöar och större vattendrag med passande ståndorts- förhållanden: flack-någorlunda jämn övergång från epilitoral till sublitoral respektive grund sublitoral, tillgång till mineralhaltigt substrat av måttligt grov kornstorlek (lera-fingrus) och frånvaro av stark helofytkonkurrens. Även på mineraljord, som är avsevärt blandad med organiskt material och ävjetäckt. Den gynnas av betning. I sådana trakter, där ovannämnda zoner utan betning fylls av högvuxen graminidvegetation m.m.
Än gles och sparsam, än bildande vidsträckta mattor (sistnämnda mest på lera).