Spridd (traktvis möjligen tämligen allmän) i kulturområdet i de centrala delarna av Västra Bergslagen; i SkogsIandet och på Mälarslätten sällsynt. Troligen klimathärdig i hela området. Den nuvarande tyngdpunkten i Västra BergsIagen beror främst på, att den första invandringen främst träffade denna trakt. Spridning ofullbordad. Som arten dessutom i Västra Bergslagen är mera individrik än på andra, kända lokaler, finns möjlighet, att den föredrar moiga(-sandiga) jordarter framför slättbygdernas leror. Också i Ö för övrigt mest funnen på grövre (sandig-fingrusig, slaggig) mineraljord. Utbredningstyp: N3.
Första fynd
BINN. 1921 (10 lokaler, belägna i Hjulsjö, Järnboås, Linde, Nora och Viker). Först funnen 1882 av E. L. Svensson (Linde: Bergåsen; UPSV, s.n. P. inclinata).
Ekologi
Epökofyt. Mestadels torra, euhemeroba ståndorter: särskilt vägrenar och vägkanter, därjämte äldre grustag (flera fynd), gammal slagg (d:o), järnvägsområdet (sex lokaler), kalkbrott (en lokal), kanten av övergiven åker (Guldsmedshyttan: Korslund[!]), gräsvallar (några lokaler). Förr tydligen åkerogräs: Guldsmedshyttan: Storå i åkrar 1918 (K. Joh., S, UPS). Som f.d. vall- eller slåtterängssynantrop ännu ymnigt i nu övergiven frisk-torr ängsmark vid Hidingen i Linde S(!); troligen flerstädes i Västra Bergslagen. Sistnämnda ståndorter kan betecknas mesohemeroba. Så också en hagäng N om Solbacka i Fellingsbro N och nederdelen av en obetad, åkervänd örtbacke i Högtomta i d:o, där enstaka exemplar iakttagits 1978(!). - Frisktorr, helst humusrik-mullartad men också nyligen blottad, oftast euhemerob mineraljord, slagg. Troligen föga näringskrävande. Underlag oftast mo, sand, morän; på lera funnen i Hallstahammar S (lokal 6). Funnen (fastän underordnat) också i kalktrakter (ej kalkskyende). Svag skugga-öppet ljus. Troligen beteskänslig.
Xenofyt. Sen neofyt. Primärfyndet (1882) är ett av de äldsta av arten i Sverige (jfr THEDENII historik 1889). Under 1800-talet för övrigt endast följande: Viker: Bengtstorp 1886 (Elmq., LD), Nora N/S: Hammarby bruk 1888 (A. Heine, S), Nora N: Hagby 1893 (Göth., GB, LD); alla i Västra Bergslagen! På sistnämnda lokal återfunnen 1957 (Almq.). Östra Västmanland tycks den ha nått först under 1900-talet. Främsta spridningsmedium var länge utsäde, framför allt av kontinentaleuropeiskt timotej- och annat vallfrö (jfr ADLERZ 1903a). Spreds för övrigt något (i Västmanland ej så mycket) också med banvallsfrö samt annat gräsfrö (gäller dock de flesta lokaler Ö om Västra Bergslagen). Sistnämnda typ av spridning torde ha försiggått fram till 1950-talet men nu i stor utsträckning ha upphört. Nämnvärd ökning av utbredningen är ej att förvänta. Viss minskning trolig. Så som flerårig åtminstone på vissa lokaler mer eller mindre beständig (jfr ovan). Däremot i Östra Västmanland mycket litet självsådd (här fortfarande blott enstaka-få exemplar på varje lokal, delvis ej blommande; i Västra Bergslagen ställvis mera riklig).
Lokaler
Två östliga lokaler (i Fellingsbro) ovan nämnda; de övriga är: Mälarslätten: Arboga 1 Zackrisberg 1943, 1946 (Kjell., LD, KJT, UPS) -53 (Starberg: vid kanten av stora landsvägen nära flygfältet). 2 Västerby vid banvaktarstugan [1940-talet] (Frid.). Fellingsbro S 3 Nyckelby [1940-talet] (Frid.). 4 Ålsäng 1944 (Frid., KJT). 5 Åteg 1957 (Almq.). Hallstahammar S 6 Olbergavägen 1949 (Almq.) (MALMG. 1970: flertal i kanten av gräsmatta mot Centrumparken). 7 Stationen i gräsvall 1949 (Almq., S). 8 Trollebo 1949 (Almq.). 6–8 = samma gräsfröparti? 9 Åsby herrgård N-ut, gammal (öppen) sandtagsmark, 1 exemplar (MALMG. 1970). Köping 10 Stationens spårområde 1977(!). Rytterne 11 Strömsholms station, vägkant [1950-talet] (Almq.).
Skogslåglandet: Hallstahammar N 12 Övre Långron N-ut på vändplan vid skogsväg (MALMG. 1970). Hed 13 Kyrkan 1958 (Ham.). Kumla 14 Ransta säteri, grustag i åsen 1957 (Almq.). Odensvi N 15 Älvsnäbben 1960 (Ham.). Västervåla 16 Engelsbergs herrgård, slaggholme i ån, 1 exemplar 1974(!).
