mellansmörblommor (sektionen)

850 Ranunculus fallax (Wimm. et Grab.) Kern.

This species is restricted mainly to E. and E.C. Europe. It is also considered as a variety of R. auricomus, or even as a hybrid between this species and R. cassubicus. The distribution is incompletely known.

Hittills funnen i östra Västmanland, V-ut till Bro S. Klimatfordringar ej tillräckligt kända. Utbredning troligen ofullbordad. Utbredningstyp osäker.

Anses uppkommen vid hybridisering mellan olika småarter av R. cassubicus och R. auricomus. Tillblivelsehistoria, småarternas ålder, spridningsförlopp osv. därmed svårutredda. Mindre östlig och klimatiskt specialiserad än de flesta småarterna inom R. cassubicus, torde R. fallax i alla händelser ännu inte ha nått sin potentiellt möjliga utbredning i Västmanland. Då gruppen är dåligt anpassad till långspridning, torde en eventuell ökning till nya trakter komma att förlöpa mycket långsamt.

Säkert påvisad endast på de lokaler, varifrån beläggexemplar existerar (se nedan). Utan belägg dessutom (under skiftande namn) publicerad från eller noterad i ytterligare några delområden (Björksta, Kungs-Barkarö, Kolbäck, Rytterne, Västerås-Barkarö; dvs. främst i Mälarområdet). I många fall har sammanblandning skett med ff. av R. auricomus (subsp. almquistii, subsp. amoenoviridis m.fl.). Högst trolig dock i Västerås-Barkarö: "bl.a. p å Ridön och åsöarna" (KERS 1978) samt på några fastlandslokaler vid Mälaren i samma s:n: flerstädes kring Fullerö, Johannisbergs parklund m.m.(!). Här sannolikt subsp. arosiensis. Förmodligen också anträffbar på öar längre V-ut i Mälaren.

Mellansmörblommor är en samlingsbeteckning för olika småarter av Ranunculus auricomus-komplexet som är intermediära mellan majsmörblommor R. auricomus och lundsmörblommor R. cassubicus. De har förmodligen, helt eller delvis, uppkommit som hybrider, som sedan har kunnat förökas med oförändrat utseende genom apomixi (se majsmörblomma ovan). I Småland påträffas mellansmörblommor bara i och kring det område där lundsmörblomma finns. Stefan Ericsson, Umeå, har preliminärt kunnat urskilja minst fyra och kanske sju olika småländska mellansmörblommor, som var och en verkar ha en egen utbredning (Ericsson 1995). De utgör alltså separata småarter, men ännu har ingen av dem fått namn. Den mest troliga är att de har bildats på plats i norra Småland ur korsningar mellan lundsmörblomman R. elatior och olika majsmörblommor.

Mellansmörblommor finns sällan på samma lokaler som lundsmörblommor (Bergqvist 1995). De växer visserligen gärna, liksom dessa, i lövrik terräng på fuktig, näringsrik mark men föredrar lite öppnare marker, till exempel sjö- eller åstränder och ängsdiken.

Lokaler med mellansmörblommor är mycket skyddsvärda, särskilt eftersom det verkar röra sig om unika småarter.

Mellansmörblomma är vanlig i södra Finland och förekommer i delar av Sverige, främst Uppland och östra Västmanland. Från Sverige finns endast två kända arter medan antalet är hela 92 i Finland. Smörblommor med drag av mellansmörblomma har noterats några gånger på Öland. Vid granskning av några belägg har de ombestämts till småarter av majsmörblomma.

Dessa grupper hör till södra Sveriges vanligare vår/försommarväxter. Allmänna inom större delen av Uppland, men mellansmörblommor är inskränkta till de västra delarna österut till Uppsalatrakten. Mindre frekvent noterade i skärgården och västligaste Uppland. Detta kan delvis bero på att inventeringen inom dessa områden främst gjorts under högsommaren, då majsmörblommorna redan vissnat och är lätta att missa. 652 kartblad, 2102 kvadranter.
Majsmörblommor och mellansmörblommor förekommer i allehanda miljöer med bra ljusinsläpp under vår–försommar, som ängsmark, strandängar, skogbryn, vägkanter, gles lövskog, lundartade miljöer och torrbackar, men även ren kulturmark som gräsmattor och parker.

78 småarter är kända från Uppland. Av dessa räknas två (R. platycolpoides och R. uplandicus) tillsammans med 5–6 obeskrivna småarter till mellansmörblommorna.