skogsbingel

Tillfälligt införd med barlast. - 1 (1).

1280 Mercurialis perennis L.

This species is mainly restricted to Europe. Owing to local conditions it is irregularly distributed. The occurrences at the coast of the Bothnian Sea are adventive. It is reported to be introduced into Australia (Hegi). Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 267.

Skogsbingel är ursprunglig på frisk till svagt fuktig, mullrik jord i ädellövskogar, backdalar, lövlundar och vid bergrötter. Ibland växer den också i buskrika betesmarker med lågt betestryck.

Skogsbingel indikerar alltid goda markförhållanden och ganska ofta finns andra krävande arter i dess närhet, t ex blåsippa Anemone hepatica, desmeknopp Adoxa moschatellina, hässlebrodd Milium effusum, hässleklocka Campanula latifolia, smånunneört Corydalis intermedia, stinksyska Stachys sylvatica, vårlök Gagea lutea och vätteros Lathraea squamaria. Arten är kvävegynnad och har ökat i frekvens under senare år.

Inhemsk i delar av Mellansverige i skuggande mullrika lövlundar, men är möjligen införd på samtliga lokaler i Närke. Den växer ursprungligare strax utom Närkegränsen vid Ellholmens asklund i Arboga. Götlunda-belägget (nedan) har troligen tagits där, möjligen efter inplantering till Högsjö.

Gammal bofast art.

Många lokaler i Västerås-Barkarö och Arboga (längs Arbogaådalen) samt några däremellan. Nyspridd Nordost härom till Norra Badelunda. Edafiskt tämligen krävande men saknar säkerligen inte ståndorter med passande markförhållanden N om nuvarande utbredningsområdet Detta främst begränsat av temperaturklimatet. Sydlig art, nordligare blott vid Upplandskusten. Utbredningstyp: S12.

Myrin 1832.

Skogsbingel växer på frisk eller fuktig, närings- och basrik mulljord, oftast på lerigt underlag. Den påträffas i ädellövskog eller annan ängsartad löv- och barrskog, särskilt i sluttningar, i och nedanför bergbranter samt i bäckraviner. Någon gång kan man finna den som rest efter tidigare skog på buskrika åkerrenar. Arten bildar genom krypande jordstammar stora bestånd, som ofta består av enbart hon- eller hanplantor.
Arten inplanteras ibland som kuriositet och har förvildats på några lokaler.

Skogsbingel växer halvskuggigt–skuggigt på frisk, något närings- och kalkrik mark. Det är vanlig i rikare skogar med ädellöv, hässlen och blandskogar. Skogsbingel kan även växa i vägrenar, åkerkanter och ruderatmiljöer (tippade jordhögar och gamla sandtag). Vid några tillfällen är den funnen i karster, en udda miljö där även Rikard Sterner noterade växten.

Skogsbingel är främst knuten till områden på Öland med rikare skogar. Den är vanlig inom Mittlandet och västra kustskogen dvs. i skogar med lång kontinuitet. På Stora Alvaret är den funnen i några skogsdungar och enstaka karster. Som förr är skogsbingel närmast obefintlig på det skogfattiga sydöstra Öland. I Södra Solbergadungen, Gräsgård sn, är den troligen accidentellt inkommen med planterade blåsippor (Tommy Knutsson muntlig uppgift). I socknarna norr om Köping är det påfallande glest med fynden innan skogsbingel återkommer i Persnäs sn. Längst i norr, Böda sn, växer arten i de rikare skogstyper man finner längs västra kusten. På flera ställen bildar skogsbingel stora bestånd och breder ut sig med sina krypande jordstammar. Dessa monokulturer var i det närmaste okända för Rikard Sterner; möjligen hölls skogsbingel då tillbaka av ett mer frekvent skogsbete. Sammanfattningsvis samma utbredningsmönster som hos Sterner (1938).

Skogsbingel är en känd tvåbyggare med han- respektive honblommor på olika plantor. På den gamla svenska hundralappen avbildades Linné med en hon- och hanplanta av skogsbingel; denna sedel var i bruk 1985–2016.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Lövskog, barrblandskog; på Karlsöarna även i rasbranter, grottmynningar och karstsprickor. Inkommen till en växtplats på Fårö. Johansson (1897) angav förekomster på Karlsöarna samt i Gothem (med frågetecken: ”det framgår ej af Linnés ord, om han verkligen sett växten därstädes.”).

Skogsbingel växer i frisk till fuktig, näringsrik mulljord i ängslövskogar och glesa granskogar, gärna i raviner, sluttningar och vid bergrötter, där den kan bilda vida, heltäckande bestånd. Utbredningen är ojämn och arten saknas nästan helt i inlandet i norr.

Skogsbingeln är en flerårig, skildkönad växt som bildar bestånd genom underjordiska utlöpare. Den växer på näringsrik mark, vanligen tillsammans med andra lundväxter i ädellövskog, örtbackar och bryn, ibland i örtrik granskog.

Europa, västra Asien. I Sverige inskränkt till Götaland och Svealand.