Myrtåg har sin naturliga hemvist på zonerade stränder. Där finns den i gles vegetation på steninblandat sediment i moränsträndernas nedre del. Följeväxter är bl.a. liten ärtstarr Carex viridula var. pulchella, dyveronika Veronica scutellata och sumpförgätmigej Myosotis laxa subsp. caespitosa. Så förekommer den ännu längs partier av Ljungan och de större åarna – troligen förr även vid Indalsälven – likaså vid sjöar, särskilt stora skogssjöar. På samma strandtyp och i samma zon finns den också vid havet, men då särskilt vid bäckutlopp eller sippervattenutflöden. Som myrväxt är myrtåg bara sedd i ett sluttande kärrparti med stark vattenrörelse som vid Dalsbotjärnarna i Haverö.
Dessa naturliga ståndorter är idag på retur, men myrtåg har i stället blivit mycket vanlig på kulturpåverkad mark. Den finns regelbundet i nygjorda, grundvattenpåverkade vägdiken, både i dalgångarna och längs skogsbilvägar i skogsbygden. Den finns också i störda strandmiljöer, på blöta körvägar, i fuktiga grusgropar och ibland i traktorspår på hyggen.