gårdsskräppa
Rumex longifolius
Mer information om arten
Gårdsskräppa vill ha kväverik mark och inte alltför slutet växttäcke. Man ser den sticka upp kring gårdarna nära gödselhögar eller på ytor påverkade av gödselvatten, gärna på trampad mark, i diken och kring ladugårdar och hagar, jaler. Ute på fälten kan den vara vanlig i nya lägdor, i trädesåkrar och i beten (arten brukar inte betas), helst på friskare mark. Den kan även uppträda som ogräs i trädgårdar, potatisland och planteringar. Arten är också vanlig på jordhögar, utfyllnadsmassor, skräphögar och annan ruderatmark i tätorterna. Den kan följa nygjorda skogsbilvägar på uppkast och växer ibland t.o.m. i traktorspår på hyggen. Gårdsskräppan har dessutom infunnit sig på kulturpåverkade och reglerade stränder. Förekomsterna på driftvallar och fågelskär vid havet är möjligen mer ursprungliga.

Första fynd

Först publicerad av Neuman (1885b) bl.a. från Sundsvall. Äldsta belägg från Skön 1885 (L.M. Neuman i UPS).

Bygdenamn och bruk

”Rumex crispus kallas i Medelpad svinsyra” skriver Linné 1755. Rumex crispus innefattade hos Linné även R. longifolius och namnet svinsyra användes säkert för gårdsskräppan, den vanligaste av de två arterna. (Arten beskrevs för övrigt inte förrän 1815 av de Candolle). Svynsyra var det namn vi använde i Liden på 1930-talet; där avsåg namnet endast denna art (RL). Trollvicker har noterats från Attmar Norrhassel (E. Svan).

Utbredning

Allmän i hela landskapet.
Collinder (1909): allmän; måttligt–talrikt.