Först publicerad av Collinder (1909).

Ängsfryle förekommer med sin huvudform, vanlig ängsfryle subsp. multiflora, främst i låglandet och på rörd mark. Denna ras är sydlig och har i landskapet sannolikt främst inkommit med gräsfrö. Särskilt i skogsbygden och i mer sluten ängsvegetation förekommer en kortvuxnare, mindre tuvad ras med mindre och färre, 3–6, mörkare blomhuvuden. Denna förs här till säterfryle subsp. frigida, en nordlig ras. Möjligen är denna hos oss en gammal kulturinkomling, som från indigena, fjällnära förekomster går ned på våra höjdlägesängar, liksom t.ex. fjällskallra Rhinanthus minor subsp. groenlandicus och fjälltimotej Phleum alpinum. Övergången mellan dessa båda raser av ängsfryle är kontinuerlig, både beträffande morfologi och ekologi – gränserna tycks också bli allt mer utsuddade. Båda raserna och mellanformer ses t.ex. längs skogsbilvägar.

Collinder (1909): allestädes; mängdvis.