Höstfibbla blommar karaktäristiskt upp i mängd bland nyvällen – grönskan i de avslagna lägdorna – under sensommaren och gör då skäl för namnet. Det är en av de mest spridda kulturmarksväxterna, men den har även naturliga förekomster på stränder, såväl vid havet som i inlandet vid de större vattendragen och vissa åar (t.ex. Borgsjö Råsjöån) och ibland även vid skogssjöar. Den växer huvudsakligen på moränstränder i gles vegetation mellan stenar relativt långt ned på den tidvis översköljda delen (mellangeolitoral). I utsatta kustlägen kan den finnas mellan stora block och högre upp i klippspringor; någon gång ses den också på gräsbevuxna sandstränder.
Som kulturmarksväxt växer höstfibblan helst i lågvuxen, sliten mark, t.ex. i betade f.d. lägdor eller i hävdade nyvallar. Den följer vägarna, både stora genomfartsvägar, små körvägar och skogsbilvägar, och står då oftast i gruset närmast körbanan eller asfalten eller – på småvägar – i själva hjulspåren. Arten är vanlig också på tramputsatta gårdsplaner och i gräsmattor, såväl vid små skogstorp som kring nya hyresbostäder. I tätorterna växer den på parkeringsplatser och fabriksplaner, intill husväggar, mellan plattor m.m. Höstfibblan är ej alls näringskrävande; den växer helst på frisk–fuktig mark men ibland helt torrt, t.ex. på en grusig vändplan.