bottnisk malört
Artemisia campestris subsp. bottnica
Bottnisk malört har i Medelpad en isolerad förekomst, såvitt känt den sydligaste i landet av denna för Bottenviken endemiska växt. Den närmaste lokalen finns i nordligaste Ångermanland. Hos oss växer bottnisk malört i ett sydberg, solöppet på hyllor och klippspringor i branten och på toppen. Populationen är begränsad, sannolikt idag ungefär lika stor som när den hittades i början av 1900-talet. Lokalen är känd sedan gammalt och insamlades som fältmalört men identifierades 1983 som bottenviksmalört (HL). Växten är skyddsvärd; beståndet kan antas vara en relikt från tidigare havsstrandsmiljö, men närmare analys av dess ursprung och historia återstår.
Första fynd
Först publicerad av Collinder (1909) som A. campestris från Njurunda Klockarberget. Äldsta belägg därifrån 1906 (Collinder i S och UPS).
Utbredning
En sentida lokal.
Collinder (1909): sällsynt; mängdvis.
Collinder (1909): sällsynt; mängdvis.
Lokaler
Njurunda Komministerbostället i Forsa 1911 (O. Östgren i S); Klockarberget (E.B. Almquist och Collinder enligt Collinder 1909), 1906 (Collinder i S och UPS), 1948 (S. Grapengiesser i S och UPS), 1959 (RL), 1968 (RL i S), 1969 (E. Evers i GB och LD), 1975–1987 (HL, RL), 1990 (M. Aronsson), 1999 (GÅ), 1999 (M. Bertgren).