Vägtisteln är den mest beväpnade av våra tistlar. Trots namnet växer den – åtminstone numera – mindre ofta i vägkanter. I dag ses den mest i hårdbetad, gödselberikad mark, gärna f.d. åkermark. Där är den ofta fåtalig men ändå lätt synlig genom att den står orörd i en annars nedbetad grässvål. Man hittar den ibland även på jordutfyllnader och tippar och inte sällan på näringsanrikad mark vid röjningar och uthuggningar, t.ex. vedtag i kulturlövskog. Någon gång upp dyker den också upp på rika hyggen och sedan 1980-talet även vid skogsbilvägar, t.ex. i Torp. Den tvååriga arten är vindspridd och växer gärna på erosionsytor. Den kan oväntat dyka upp även i mer isolerade skogsbygder.