revsmörblomma
Ranunculus repens
Mer information om arten
Revsmörblomma bildar höggula fält i försumpade lägdkanter i början av högsommaren. Blommorna är något större än den vanliga smörblommans och har en varmare gul ton. Den växer också fuktigare och fordrar glesare vegetation än denna. Revsmörblomman uppträder som pionjärväxt på öppna ytor, både i naturliga blötmarker och på odlingsmark. I ostörd skogsmark är den ofta knuten till lokala sediment och den koloniserar svämjordar, nyskapade strandbankar och deltan längs bäckar och större vattendrag. Den kan växa mycket skuggigt, i botten av bäckraviner eller i lummiga bäcklundar, men blommar då sällan. Den uppträder även i tidvis vattenfyllda löv- och gransumpskogar, som i Hässjö Hammarmyra, och ibland invid källor.
Revsmörblomman expanderar och blommar rikligt vid störning och ökad ljustillgång, t.ex. i traktorspår, sönderkörda bäckfåror och fuktsvackor på hyggen. Den är också mycket vanlig kring gårdar och växer där på allehanda öppen jord. Den finns regelbundet i fuktiga åkerkanter och trädade fält, i nygjorda diken, svackor på körvägar och längs stigar; även sedd i nysådd vall som i Norrlindsjö i Attmar. Som ogräs växer den även på torr jord i trädgårdsland och rabatter. Den är vanlig i jordtag, på utfyllnader och tätorternas ruderatmarker. Ibland uppträder den massvis i nedbetade, hårdtrampade hagar, särskilt intill stränder, bäckar och i leriga diken.

Första fynd

Först publicerad av Linné (1755) utan lokaluppgift. Äldsta daterade belägg från Sundsvall 1894 (J.H. Lidholm i S).

Bygdenamn och bruk

Vatturotsblomster ger Linné som medelpadsnamn. Vatturot har även nedtecknats från Borgsjö av Gulliksson (1955).

Variation

Revsmörblomman varierar mycket. Former med ihålig blomstjälk, långa och mindre flikiga rosettblad har kallats ”var. fistulosus”. Denna form som möjligen är indigen ses företrädesvis i mer naturliga skogsmiljöer och tycks finnas i hela landskapet men är även sedd på kulturmark. Det taxonomiska värdet är ännu ofullständigt känt (Lampinen 2001 i Flora Nordica 2). Några noteringar av denna form: Sundsvall N Stadsberget 1905 (C.A. Nordlander i UME); Timrå Märlobäcken samt mellan Lastlavaberget och E4 1992 (HL, RL); Selånger S om Slåttmyra (O om Segersjön) vid en källa 1992 (RL); Indal Östloning 1992 (HL, RL); Hängsta och Hängstaberget 1992 (HL); Ljustorp Slättmon 1992 (HL); Liden Sillre och älvstrand N om Boda Såg 1992 (HL); Holm Västbybodarna NO om Vike 1986 (RL).
En form med fyllda blommor, möjligen förvildad från odling, har setts någon gång.

Utbredning

Allmän i hela landskapet.
Collinder (1909): allestädes; massvis.