strandlummer
Lycopodiella inundata
Strandlummer växer helst på vegetationslösa ytor. De krypande skotten liknar små utspridda grankvistar. Den är i norra Sverige begränsad till kustnära områden, sannolikt av klimatiska orsaker. Våra få kända lokaler ligger i maritimt präglade höjdlägen en bit från kusten på kalkfattig mark. Arten är känd som en naturlig opportunist med tillfälliga förekomster i markblottor. Hos oss är den funnen på fuktig sjöstrand och blöt naken torvmark med växlande vattenstånd. Förekomsterna är små och strandlummerns fortlevnad i landskapet tycks osäker.
Första fynd
Först publicerad av Collinder (1909), som Lycopodium inundatum, från Njurunda Konnsjöns utlopp. Äldsta belägg från Njurunda Konnsjön 1903 (Collinder i S).
Utbredning
Två sentida lokaler.
Collinder (1909): sällsynt; måttligt.
Collinder (1909): sällsynt; måttligt.
Lokaler
Njurunda Konnsjöns utlopp (Collinder 1909), sökt men ej återfunnen 1979 (HL), sannolikt har lokalen förstörts vid sjöns uppdämning; Svarttjärn NV om Stockvik 1981–2002 (RL, GÅ m.fl.), på torvstrand som uppkommit efter sänkning av vattenståndet på 1970-talet.
Ljustorp Stor-Roten på naken jord på stranden i sjöns nordända, fåtalig 1983 (HL), 2005 (HS, ES).
Ljustorp Stor-Roten på naken jord på stranden i sjöns nordända, fåtalig 1983 (HL), 2005 (HS, ES).
