Vitpyrolans rikblommande och mandeldoftande mattor är uppskattade. Den förekommer naturligt i fuktdrag i örtrik granskog i hela landskapet, gärna i översilade sluttningar men inte på alltför skuggiga och blöta ytor. Arten är näringskrävande och kalkgynnad. De största förekomsterna ser man på beskogade, mullrika f.d. odlingar och vid rikbäckar och -åar i torrare lägen en bit från vattnet. Den gynnas av näringsanrikning, ljusöppning och frånvaro av skogsris vid avverkningar och bränder. Den är inte påtaglig på nya hyggen men blir vanligare i lövfasen, och särskilt i lövbryn och i röjd blandskog.
Vitpyrolan tilltar i kalkrikare trakter och har där en vidare ekologi – där växer den också i torr, örtrik granskog och i tallskog på morän. I rikkärr växer den blött, både i kantzonen och ute på tuvor. Den kan även uppträda i torrare partier av rikare gran- och lövsumpskogar. Vitpyrolan förekommer dessutom regelbundet på solöppen hackslåttmark, då ofta helt torrt, på gårdsbackar (Holm) eller i skognära kanter och bryn.