ormtunga
Ophioglossum vulgatum
Ormtungan är en särling bland våra ormbunksarter både genom sitt utseende och sin växtplats. Hos oss är den helt bunden till havsstranden och växer i små, låglänta strandängspartier vid södra Njurundakusten. Den återfinns i kortvuxen gräs- och örtvegetation på väldränerade ytor på fast moränstrand, ibland i några få, ibland i hundratals exemplar, vanligen i zonen mellan albård och fuktäng. Ibland växer den i skydd mellan block och stenar, men aldrig sumpigt eller på helt bara markytor. Förekomsterna är fläckvisa och lite nyckfulla.
Första fynd
Först publicerad av Collinder (1907b) från Njurunda Väster-Haren i Björköfjärden.
Utbredning
Endast känd från Njurunda, där den är tämligen allmän till spridd längs södra kusten från Hälsingegränsen till Lörudden. Dessutom funnen enligt nedan (utanför rastrering).
Collinder (1909): sällsynt; måttligt.
Collinder (1909): sällsynt; måttligt.
Lokaler
Njurunda Ållerviken 2004 (BP); på Brämöns östsida vid Tångviken 1948 (S. Grapengiesser i S och UPS), 1960, 1978 (RL); mellan Häbbersvärpet och Tångviken 1977 (A. Ekeblad).
