vägmålla
Atriplex patula
Vägmålla är den av Atriplex-arterna som har säkrast fäste i landskapet och som förekommer i inlandet. Den är vanligast kring tätorterna i öster men finns lokalt västerut till Haverö. Den tillhör kustbygdens karaktärsväxter på kväverik och dammig ruderatmark. Man finner den i glesvuxna kanter och på lämnade ytor längs gator, ödetomter, kring industrier och affärsfastigheter och på stationsområden. Typisk är den även i rabatter och planteringar och den kan snabbt kolonisera tippar och jordhögar. På landsbygden i öster växer den mest i närheten av gödselhögar och i gödselpåverkade diken, men den kan idag också uppträda i frodiga, kväverika vägdiken och blir där mycket storvuxen. Vid havet förekommer den åtminstone i strandnära miljöer, men är sällan sedd på driftvallar. Vägmållan är ökande och under viss spridning.
Första fynd
Först publicerad av Kindberg (1877) utan lokaluppgift. Äldsta belägg från Sundsvall 1892 (J.H. Lidholm i S).
Utbredning
Allmän till tämligen allmän i kustområdet åtminstone upp till Timrå. Utanför rastrerat område noterad enligt nedan.
Collinder (1909): flerstädes; sparsamt–talrikt.
Collinder (1909): flerstädes; sparsamt–talrikt.
Lokaler
Liden Järkvissle 1976 (RL).
Holm O om Stor-Otern 1982 (CA).
Haverö stranden mellan Timmeråbacken och landsvägen (NO om Säter) 1978 (HL); Överturingen 1952 (M. Olsson).
Holm O om Stor-Otern 1982 (CA).
Haverö stranden mellan Timmeråbacken och landsvägen (NO om Säter) 1978 (HL); Överturingen 1952 (M. Olsson).
