Rödven är nog vårt vanligaste gräs i kulturmark, framförallt i magrare och surare områden. Vanligast är den på grövre jordar, morän, sand och mo. Den blir inte lika dominant på bördiga finsedimentjordar i kustbygd och dalgångar. Under högsommaren, i slutet av juli, ger den gammellägdorna en typisk, djupt röd färgskiftning. Rödven kommer in i näringsfattiga vallar efter några år och dominerar sedan ofta i magra torra partier. På gammal ängsmark (hackslått) är den, tillsammans med stagg Nardus stricta och vårbrodd Anthoxanthum odoratum, det viktigaste gräset, men på lite frodigare ytor än dessa. Rödven är också ett av våra tramptåligaste gräs och är vanligen det som dominerar på avbetade grässvålar, men den följer också skogsbilvägar, parkeringsytor, körvägar och stigar. Rödven är också vanlig i villaområdenas gräsmattor och sås in i nya gräsmattor, men är ju då hänvisad till en vegetativ tillvaro.
Rödven har också naturliga ståndorter i landskapet. Arten finns på klippor vid havet och bland lavar på hällmarkstallskog även en bit in i landet. I skog kan man hitta den i små bestånd i fuktiga dråg och myrkanter. På hyggen kommer den lätt in och kan bli dominerande på torra fläckar.