Skogsklöver är hos oss mest karaktäristisk för kusten och älvdalarna, där den växer i enhetliga, täckande mattor i torra slänter och skogsbryn. Arten är kalkgynnad och vill ha torr, väldränerad mark. Den finns naturligt i kalkrik skog och är hos oss typisk i tallskog på moränkullar och åsar i dalgångarna. Den förekommer också sparsamt i granskog på Alnön – även på hällar – och i kalkområdena i Borgsjö, särskilt i gläntor och bryn. Dessutom växer den i rika sluttningar, främst under sydberg som i Storberget i Liden. Skogsklöver är vanlig på vägkanter och slänter, särskilt längs småvägar i artrikare jordbruksbygder. Där finns den också ofta i öppna björkhagar. På hävdad ängsmark ser man den däremot bara i kanter, skogsbryn, intill rösen o.dyl. Vid igenväxning av ängsmark breder den ut sig, särskilt på lätt jord och i torrbackar. I Attmar söder om Vikarn är den sedd i en strandäng under al. Arten begränsas sannolikt klimatiskt mot norr och väster, med viss kompensation i kalkområdena. Utpostlokalerna är främst kulturbetingade.