Kungsljusets gråulliga, ibland manshöga pelare med ljusgula blommor fångar blicken redan på långt håll i soliga, sydvända branter. Vanligen växer den i så stark lutning att underlaget eroderar och bildar öppna jordblottor som gör det möjligt för denna tvååriga art att etablera sig. Den förekommer naturligt dels i sydberg, där den växer i vittringsjord på småhyllor i branter eller i exponerat fint rasmaterial, dels på erosionsytor i mindre bergknallar och sandiga torrbackar, särskilt i östra delen av landskapet.
Kungsljus är vanlig också på kulturskapade lokaler, t.ex. stora vägslänter i sydläge, instabila kanter av grustäkter och jordtippar samt på slitna småytor, t.ex. i åkerbrinkar, intill gångstigar och liknande. Arten koloniserar numera ofta hyggen – t.ex. är den sedd i en avverkad ravinkant i Selånger. Den gynnas av nutidens hårda markexploatering och är därigenom i viss ökning.